Allt oftare har jag kommit att fundera på innebörden av det goda livet och hur viktigt det är att samla på de gyllene ögonblicken och att låta dem sjunka djupt in och samlas där… bilda en bas för hållbar livsglädje.
Uppriktiga samtal med vänner ger just en sådan djupare tillfredsställelse som stannar kvar och berör.
Gårdagens långlunch med en väninna, vid Munksjöns sköna strand. Tidlöst, timmarna tickande snabbt som minuter, tankar, skratt, förståelse, stimulans…
God morgon, en vacker sådan! Solen skiner lite blygt, ett par minusgrader i luften.
Ingen ko på isen, alltså! :)
Däremot var det en katt ute i snön för en stund sedan. Som pliktskyldigast nosade han runt på buskarna och kollade på nattens många har- och kattspår i snön. Efter en minut var den proceduren klar. Sedan skulle han IN!
- Vintern är fullkomligt överreklamerad, förklarade han bedjande och illustrerade budskapet tydligt genom att lyfta på tassarna.
Just då kom grannens labrador förbi vårt hus, med bra fart, som alltid… matte hängande i kopplet. Jag knäppte en bild på Sotis just i det ögonblicket och bilden visar ganska tydligt vad han tyckte om det ekipaget. :)
Jag hade inte mer än hunnit knäppa bilden, förrän jag hörde Sotis jama bakom ytterdörren.
- Fattar du matte, jag föredrar att titta på vintern inifrån!
Så just nu sitter han på fönsterbrädan och hackar emellanåt tänder åt de hungriga fåglar som kommer för ett tidigt lunchmål. Till min glädje kom lilla rödhaken även idag, trots att den ettriga blåmesen försökte vara tuff mot den i går.
Jag har precis ätit frukost och frågan är, om jag skulle… Ja, hur är oddsen för en vinterpromenad?
Läs även andra bloggares åsikter om Sotis, vinterI
Som nog tidigare framgått här, är jag ingen idog vinterdiggare. Men, om ni lovar att inte berätta för någon, så ska jag avslöja, att innerst inne tycker jag om att skotta snö! Det är en primitiv och latent liggande önskan som nog alltid legat och grott i mina finska gener och som behöver få utlopp för fullbordan varje är. Denna dröm fick sin uppfyllelse för en stund sedan.
Kom in för en stund sedan, känner mig varm och skön i hela kroppen, efter att ha borstat bort det cirka 5 cm tjocka och halvtunga snötäcket från uppfarten och trapporna. Januarisolen sken halvblygt, men vackert, på både tall och gran. På mig också, naturligtvis.
Kunde inte låta bli att ta några trädgårdsbilder. Tittar ni noga, så ser ni hur solen lyser här och där mellan grenarna. Helt klart är det vackert.
Tittade precis på SMHI:s senaste prognos och den visar solglimtar och några minusgrader framöver. Vintern är alltså här!
Jag gillar faktiskt läget, lika bra… för vad har jag att välja på?
Väderprognoserna har vid flera tillfällen lovat - eller hotat, om man så vill - med snö denna vinter. Varje gång har det emellertid mest handlat om skrämselskott, för de få snöflingor som landat på marken har snabbt slaskat bort.
Dagens prognos hotar - jag ser det som hot - igen med snöfall under morgondagen och denna gång undrar jag om det inte kommer att bli vinter på riktigt även här! Långtidsprognosen visar nämligen minusgrader framöver och då lär ju den kommande snön stanna kvar.
Jag kan inte precis säga att jag känner mig förväntansfull, milt uttryckt.
För ett par dagar sedan besökte jag en väninna vid Rogbergasjön, några kilometer utanför stan, och där fanns det redan lite mer vinterstämning. Vi tog en liten promenad i det halvruggiga och disiga vädret och jag passade på att knäppa ett par bilder. Satt just nu och tittade på dem, som en liten föraning om vad jag har att vänta, kanske.
Visst, det är egentligen ganska vackert, men ändå…
Håller jag på att helt tappa mitt estetiska sinne eller vad handlar motviljan om, tros?
Det finns få saker som bidrar lika positivt till en djupare livskvalitet som trevliga böcker faktiskt gör. Att läsa böcker från andra tider och kulturer ger en möjlighet att utan pekpinnar skapa perspektiv och värdera våra egna liv. Böckerna är också ett billigt sätt att komma till andra miljöer, träffa nya människor samt upptäcka nya omgivningar. Man slipper köer, svett, stress och väntan på flygplatser, bussar och tåg och kan koncentrera sig helt och hållet på innehållet och de tankar som uppstår under läsandet.
För tankar uppstår det!
Jag har nyligen läst en intressant bok - Desirada - skriven av Maryse Condé, född i Guadeloupe men med bred erfarenhet från flera kontinenter. Bland annat har hon bott i Paris, undervisat i flera länder i Afrika samt vid Columbia University i New York. Många anser henne vara kanske den allra intressantaste författaren från Karibien och jag säger inte emot.
Guadeloupe är inte idel stränder och exotisk skönhet och i ”Desirada” bjuder Condé någonting helt annat än de förföriska resebroschyrerna. Hon ger en rak och kompromisslös berättelse om händelser och krafter som människan inte rår på, men vilka gör kraftiga ingrepp i hennes liv. Boken har inga tillrättalägganden eller ambition att svara på alla uppkomna frågor. I stället löper skammens fläckar som skrikande röda trådar bakom mänskligt beteende.
Kolonialism, män, kvinnor… övergrepp och känslor, kall som varm kärlek, berättade med ett skärpt språk som berör. Det är tufft att läsa om kärlekslösa mödrar till barn som blivit till ”mage” efter övergrepp, det är tufft att snudda vid den förbjudna sanningen om en barnälskande biskop och det är tufft att läsa om människors oförmåga, trots vissa yttre framgångar. Frågor, tankar och återigen frågor…
”Naturen sviker sina förpliktelser. De kvinnor som upplevt Reynaldas erfarenheter förvandlas från offer till bödlar. Så att de blir som dessa förkrympta träd på savannerna, dessa vedartade träd med bara stammar och grenar, som varken ger blommor eller frukt.”
Ja, boken tar upp en av vår tids värsta skamligheter och bjuder på en läsupplevelse som stannar kvar.
Tänkte tala om för er att jag har en knäpp och olydig amaryllis. Den har en stor brist på förväntat amaryllisbeteende nämligen.
En amaryllis ska blomma under julen, därmed basta.
Det gjorde nu inte min!
Den blommade jättefint före jul och det fick jag ju ta, även om jag muttrade lite. Tänkte inte mer på den sedan utan gömde den bakom gardinen, för där skulle den stå och skämmas.
För någon vecka sedan upptäckte jag att den hade något på gång…
Den skulle blomma igen. Fin är den visserligen, men ändå känner jag mig lurad.
Hade hunnit ställa in mig på tulpaner!
Har era exemplar varit lydigare och förstått den viktiga uppgiften?
Ebb i kassan efter ett lite för vildsint helgfirande, dvs mycket månad kvar i slutet av pengarna?
Januari är månaden för bantare, nollkonsumenter, sanna överlevare, jonglörer och andra livskonstnärer. :)
Eller för lyckosamma chansare och skickliga pokerspelare!
För egentligen är det ingen ko på isen - spela online poker och du får chansen att spela hem ett kraftigt inflöde! Vid förlust så försvinner i och för sig även de små resterna som eventuellt finns kvar på kontot… Men so what! Du hade ändå inte särskilt mycket att förlora…
Se bara till att ha ingredienserna till gröten inhandlade innan du satsar. Jag vill nämligen gärna att du överlever!
Betssongruppen är ett svenskt spelbolag som funnits på spelmarknaden i över 40 år och som genom åren har räddat ekonomin för många lyckosamma spelare. Det fina idag är att du inte ens behöver ge dig ut i halkan för att spela, utan kan utmana lyckan bekvämt sittande framför den egna dataskärmen.
Betsson finns alltid där, dygnet runt, och erbjuder ett högklassigt onlinespel i en säker och användarvänlig miljö, oavsett om du är nybörjare eller en van spelare.
Du kan antingen spela gratispoker med låtsaspengar eller skapa ett konto och spela för riktiga pengar och ta hem den stora vinsten!
Att spela gratispoker online kan vara väldigt roligt och utmanande. Du spelar mot andra människor på olika färdighetsnivåer och har möjligheten att lära dig nya saker. Efter ett tag är du redo för större saker!
Jag och flera av mina bekanta har faktiskt testat och tycker att sajten är en given favorit.
Om jag har vunnit en massa pengar? Nja, tyvärr inte…. men jobbar på det. :)
Just nu spelar jag mest gratisspel, eftersom jag inte är tillräckligt spelskicklig ännu, men litar på att så småningom göra en lyckosam audiens hos fru Fortuna.
Jag önskar även dig LYCKA TILL med ditt spelande. Skriv gärna en kommentar och berätta hur det går.
Med hjälp av denna bild vill Sotis och jag önska alla mina bloggläsare (de som fortfarande finns kvar) en riktigt avkopplande och härlig julhelg! Det ska vi försöka ha.
Visst vill vi att våra julpaket ska vara lite snygga också, utan att vi behöver köpa en massa dyra kartonger och speciella arrangemang? Med lite fiffighet kan man åstadkomma ganska mycket. Dubbelhäftande tejp är ett måste, förresten.
Idag vill jag tipsa om hur man enkelt kan skapa lite annorlunda julpaket. På Youtube finns det många olika inslagningstips. Jag lägger bara in en video, mest som påminnelse och uppmuntran.
Mina paket ser riktigt fina ut i år. Ni ser ett exempel här… Ingen kunde tro att det är jag som har gjort det.
Som barn hade vi i Finland en tradition att göra halmarbeten före jul. Det är ett roligt pyssel som jag ibland även gjort med mina egna barn. Man kunde göra bockar och stjärnor, men det roligaste var en traditionell snurrande halmmobil som kallades ”jouluhimmeli”. Med lite extra fingerfärdighet och tålamod blev resultatet riktigt fint.
Det gäller att vara lite förutseende och se till att skaffa bra halm i tid. Det finns i och för sig att köpa i välförsedda specialbutiker, men till onödigt hög kostnad.
Halm kan spricka ganska lätt, så för mindre barn kan man använda tunna sugrör i någon snygg färg, eftersom plast tål lite hårdare hantering. Å andra sidan ger inte plast samma naturliga sirlighet och goda rörlighet som halm. Men barnen har minst lika roligt.
Videon nedan visar ett exempel på hur man kan gör den första grundläggande ”korgen” av 12 lika långa halmbitar. Sedan gör man korgar i olika storlekar och sätter ihop till en halmmobil enligt egen smak. Det gör inget, om man inte förstår finska, videon visar ganska tydligt hur man skapar fyrkanten.
Som syns i videon är katterna väldigt förtjusta i dessa arbeten, Sotis är inget undantag.
Du har förhoppningsvis varit riktigt snäll under det gångna året, så att tomtenissarna inte rapporterat något ofördelaktigt om dig till självaste Tomten. Nissarna har faktiskt smygspanat under en längre tid utanför dina fönster.
Idag handlar det här nämligen om Jultomten - Santa Claus, Julemanden, Joulupukki, Weihnachtsmann eller vad han nu kan tänkas heta. Inte för att han kommer idag, men jag tänkte att vi skulle ta oss en titt på Tomtens värld. Han och hans nissar har en mycket hektisk tid just nu. Tänk bara på alla önskebrev som de har fått läsa!
Namnet Santa Claus kommer från Sankt Nikolaus som var biskop på 300-talet och fick sin skyddshelgonstatus på grund av sin stora givmildhet. Man avbildade honom i röd biskopsdräkt. I Sverige bidrog Viktor Rydbergs fina dikt ”Tomten” och Jenny Nyströms välkända illustrationer mycket för skapandet av den givmilda figur som vi idag benämner Jultomten; en ganska kraftig man i rött och med ett stort vitt skägg.
Jo, lite till om önskebreven… Har du några tidigare minnen från juligt brevskrivande till Tomten? Själv minns jag att jag gjorde det ibland och så brukade jag lägga brevet under köksfönstret. Mina föräldrar hade ju sagt att tomtenissarna gick runt och brukade kika in just där. På morgonen var breven alltid borta, så nog var det sant med tomtespaning.
Det där med köksfönstret var ett mycket praktiskt arrangemang, för det har alltid varit lite svårt att veta vart man ska skicka önskebrevet, eftersom flera platser haft ambitionen att utnämna sig som Jultomtens hemvist. Det finns de som tror på Nordpolen, Kirgizistan nära gränsen till Kazakstan, Arvidsjaur, Grönland med flera platser. De flesta barn skickar dock fortfarande sina brev till Korvatunturi eller till filialen i Rovaniemi. Att detta är sanningen bevisas i videon jag lägger in här:
I mitt föregående inlägg skrev jag personligt om mina tankar kring livskvalitet. Med snabba steg närmar vi oss julen, som ju traditionellt är en tid då det förväntas att vi ska vara lyckliga. Det kan för många bli en fasans tid, då kraven på lycka är orimliga och kassan kanske skralare än generositeten. Så låt oss hoppas att vår kärlek inte mäts i siffrorna på den bortrivna prislappen…
En del har turen att lösa sina ekonomiska problem i precis “rättan tid”. För ett par dagar sedan när jag var ute och fikade, hörde jag nämligen några ungdomar diskutera julklappar:
- Jag har inga pengar, ska dela ut julkramar i stället, hörde jag en flickröst säga.
Bra, tänkte jag… du har några att krama om och de blir säkert jätteglada för dina kramar.
- Jag har vunnit på nätpoker, så nu har jag inte bekymmer med julklapparna! Morsan ska äntligen få en riktigt fin julklapp, sa en av de unga killarna. De andra skrattade till och så fortsatte de att tala om casino, pengar och jul…
Jag stängde av mina öron från vidare smyglyssnande, men som mamma blev jag lite extra varm om hjärtat, när jag hörde dem. En ung kille som vågar tala om sin mamma på ett ömsint sätt och så flickans kramar.
Jag hade knappt hunnit tänka klart förrän det plingade till i min mobil och jag hade fått ett uppdrag att skriva om casinospel, ett lite märkligt sammanträffande! Jag blev förstås nyfiken och väl hemma loggade jag in på detta CASINOoch måste säga att det nog är den bästa casinosidan jag har varit inne på!
Det jag tycker bäst om är att det är så enkelt att hitta! Förutom de klassiska casinospelen finns här många roliga spel, även för gratisspelaren. Det är också skönt att man kan spela direkt i den egna webbläsaren och slipper tanka hem filer i datorn. Jag vill ha det så enkelt som möjligt.
Ofta tycker jag (som alltså inte är någon driven spelare) att det är svårt att förstå sig på reglerna när jag har testat olika spelsidor på nätet. Till min glädje var de spel jag testade på Casino Euro försedda med begripliga instruktioner. Sånt gillas, för inte ens en ovan spelare behöver lämna sidan på grund av oklara instruktioner.
Casino Euro har levererat spännande casinoupplevelser till onlinespelare över hela världen sedan 2002. Sidan är alltså väletablerad, så det känns tryggt att spela där. Nätet vimlar annars av spelsajter som jag med bästa vilja i världen inte skulle lita på.
Kanske borde jag även tala om för den som eventuellt funderar på att testa lyckan för att vinna julklappspengar på denna casinosida, att här tillämpar man olika bonussystem och bland annat får alla nya spelarna en rejäl välkomstbonus. Dessutom är eventuella vinster skattefria!
Ja, jag önskar alla som eventuellt vill försöka vinna förstärkning till julkassan ett stort lycka till i spelandet!
Hos Elisabeth på Punctumsaliens pågår det en bloggutmaning som jag brukar delta i. Denna gång är utmaningen att försöka definiera den egna livskvaliteten, vilket ju är ett tema som engagerat mig flera gånger tidigare här på bloggen. Men en liten uppdatering och påminnelse är aldrig fel. :)
Så…
Vi har fått livet till skänks, för ingen av oss har själv kunnat köpa eller på annat sätt vinna tillträde in till denna värld. Vi anlände hjälplösa, helt beroende av andras omsorger, men vi växte till oss och blev allt stöddigare med tiden. Det fanns en tid då vi trodde oss veta allt, för vi ägde världen:
- Jag vet, jag kan… kom det från våra självsäkra munnar. Triumferande.
Men, det skulle komma andra tider: Vi började tvivla, ana en större värld, ifrågasätta oss själva, andra människor, världen och allt oftare fundera på hur vi bäst skulle leva våra liv. Det var inte enkelt och många började jämföra sig med andra, sluta att lyssna inåt, alltså inte våga lita på sig själv.
Media och de mediabildsberoende – de är många! – har gjort sitt bästa för att uppbringa bilder av fulländad lycka i våra huvuden; alla försedda med ytliga måsten. Vi har alla tagit del av dessa alster. Med detta vanvett som grund är det lätt att komma till korta och börja mäta människovärde och livskvalitet med synnerligen skeva instrument.
Som barkbåtar flyter många som fångar i tidvattnets strömmar.
Själv fick jag häromdagen etiketten ”du lever ett fattigt liv” påklistrat rakt över ansiktet, av en uppjagad, pryl- och statusfixerad man, stolt pillande på den absolut senaste modellen av iPhone. Jag benämndes dessutom med omdömet “Den mest teknikfientliga människa jag träffat”. För ett ögonblick kände jag hur irritationen bubblade till inom mig, tills jag sansade mig och verkligen kände vem som var fattigast av oss två. Eller ja, om jag nu är en sådan loser, så är jag åtminstone en lycklig sådan. Jag själv och inte företagens teknik- och modellregn bestämmer vad jag behöver för ett fullvärdigt liv.
Att definiera sin livskvalitet idag blir lätt en lång önskelista på allt vad ett perfekt liv till synes borde innehålla och vilken ”bra människa” man dessutom skulle vilja vara. Att ha en hygglig hälsa och de primära behoven tillfredsställda är viktigt, men därefter tror jag inte alls att den perfekta ytan skänker oss den största tillfredsställelsen. Kulissbyggen är många, inramade av bedrägliga dimmridåer och tappra och självbelåtna leenden - som inte når ögonen.
Jag vill också försöka vara en bra människa, men däri ingår det att våga vara sårbar och ofullkomlig, både inför mig själv och andra. Jag vill vara äkta, känna inåt och möta det bara jaget. Jag vill också vara älskad för den jag är, eftersom relationer till vänner och familj är det viktigaste för mig liksom en inre upplevelse av mening och utveckling i tanke och handling, ofta i det lilla formatet. Förmågan att kunna sätta värde på det jag har är också en viktig ingrediens i min upplevda livskvalitet. Jag trivs med livet och tar tacksamt emot varje ny dag. Med lite tur hittar jag en ny dörr att öppna.
Världsliga framgångar kittlar naturligtvis gott och är positivt för vårt självförtroende utåt, men den djupare självkänslan och livskvaliteten behöver helt annan näring.
Många människor försummar sin lycka, eftersom de hela tiden är på jakt efter en större…
För ett par dagar sedan rosor blommande på söderväggen, prästkragar och lupiner i rabatten…
Idag, strålande sol från en klarblå himmel och så lite inslag av vitt över mark och tak. Tunga fordon kämpar och halkar i våra långa backar. Själv kan jag hålla mig från skratt, även om jag erkänner att det är ljust och vackert.
I vanlig ordning är SMHI och yr.no lite oense om fortsättningen.
December är den första riktiga vintermånaden, om vi ska gå efter den traditionella uppdelningen av året.
December är också julmånaden och röd är i mångt och mycket julens färg.
Jag bestämde mig för att under min eftermiddagspromenad idag se hur det står till med den röda färgen i mina kvarter. Resultatet ser ni i nedanstående collage med röda äpplen och bär, men också i form av vackert blommande röda rosor! Ganska fantastiskt.
Huskvarna kallas ibland för trädgårdsstaden, vilket jag härmed bevisar. :)
Som alla vet är det den första advent i dag, men inte nog med det… Det är faktiskt även Kattens Dag, som sedan 1983 firas varje år just den första advent.
När Sverak (Sveriges Kattklubbars Riksförbund) införde dagen var tanken att försöka upphöja kattens status och hylla detta populära sällskapsdjur lite extra mycket. Vi ska inte bara tänka på våra egna katter utan framför allt på de hemlösa katter som just nu står inför en svår tid när vinterkylan kommer.
Sotis och jag har firat dagen med maltgodis och så har han även fått åka matt-taxi. Mycket poppis, kan jag rapportera.
Gissningsvis är det lugnet före den hotande stormen. Kvällstidningarna eldar på som sällan förr, såg jag.
Snart får vi lägga november till handlingarna, men fortfarande blommar det både i trädgården och ute i naturen. Jag passade på att ta några anspråkslösa bilder. Inte för att de är mycket att skryta över som så, men med tanke på årstiden så är de ändå ovanligt trevliga.
Samtidigt vill jag passa på att önska eventuella besökare en trevlig första advent!
Lindahls Mejeri har en 17 % rysk yoghurt som jag tycker är mycket god och som passar alldeles utmärkt för en LCHF-ätare.
Jag är emellertid lite frågande när det gäller förpackningen. Den är en rejäl plasthink av samma typ som deras andra produkter, vilket för mig känns som ganska “påkostad” med tanke på att innehållet endast är 500 g. Priset är också onödigt högt.
Jag mailade till företaget och ifrågasatte denna förpackning, eftersom jag gissar att den är ett dåligt miljöval och dessutom fördyrar produkten i onödan. Det är i alla fall vad jag tror… Det blir dessutom ohanterliga och onödigt stora sopor.
Svaret kom ganska snabbt och innehöll bland annat följande:
“Jag vet inte vad du exakt menar att vi skulle ha för förpackningar, men genom att använda burk kan våra konsumenter få ut 100% av yoghurten. I s.k. tetra-förpackning blir ca 10% kvar och slängs, vilket definitivt är miljöförstöring.”
Jag tycker över huvud taget att många förpackningar är alldeles för påkostade och tas givetvis ut av oss konsumenter i varans pris. När det gäller vissa varor så vet jag att förpackningar säljer, rent visuellt. Själv tycker jag emellertid att innehållet är viktigare än skalet.
Är det bara jag som är ute och cyklar på en skranglig cykel eller vad tycker ni andra?
Vad skulle det vara för fel att sälja yoghurten i en enklare förpackning? Nog skulle vi få ut allt, så det argumentet håller verkligen inte!
Kan det handla om själva hanteringen? Att den tjocka stabila hinken är oöm att hantera… eller vad kan de ha för bakomliggande motiv?
Tills vidare bojkottar jag de kraftiga hinkarna.
För övrigt så retar jag mig även på förpackningar som är nästan omöjliga att öppna!
Hur är det, älskar ni bilverkstäder? Jag menar, man kan ju se dem på lite olika sätt: Som den räddande ängeln när bilen krånglar eller så ett ställe där man nästan alltid känner sig lite “lurad”…
Jag hör tyvärr till den sistnämnda kategorin. Nog för att det är bra att få bilen fixad, men oftast tycker jag att de är väl flyhänta med debiteringen.
Så här var det: Under en tid har oljelampan blinkat och larmet inne i kupén skrikit till någon gång ibland när jag har kört med min Polo. Sedan har jag kunnat köra i flera dagar och det har varit lugnt. Självklart kontrollerade jag oljan och lite så och fick det konstaterat att det inte var något fel med oljetrycket.
Men så hände det igen att bilen blinkade när jag körde med den, så jag bestämde mig för att ställa den hos märkesverkstaden (Atteviks, VW) och en gång för alla bli av med problemet. De tog, förstås, gärna in den, så det var inga problem med det.
Jag vet egentligen inte om det var några problem sedan heller, men en och annan tanke cirkulerade i mitt huvud när räkningen presenterades. Det visade sig att det var något som kallades “oljetrycksvakt” som hade bytts ut. Ingen dyr grej… men så kommer arbetskostnaden och momsen och det är då jag började fundera.
Arbetskostnaden var nästan tusenlappen, momsen närmare 400. Jag frågade hur lång tid arbetet tog och fick svaret att “vi debiterar inte för timkostnaden, utan det är en - vad jag förstod - fast kostnad för felsökning, då man inte vet exakt vad felet är. Vet man det, så blir det lägre kostnad…
Okeeeeej….???
Men jag är en envis natur och ville i alla fall veta hur lång tid själva arbetet tog och fick då reda på att jag “endast” betalat för 1,5 timme (dvs 640 kr/h!), men att arbetet egentligen hade tagit 5 timmar!
På något underligt sätt skulle jag alltså vara tacksam för att man inte debiterat mig för 5 h x 640 kr.
Nåväl, jag hade i alla fall lite svårt att framkalla någon äkta tacksamhet och orkade inte argumentera mer, utan det var bara att plocka fram plastkortet och betala.
Men visst undrar jag fortfarande över den där debiteringen… 5 timmar att räkna ut det där relativt enkla felet och så den generösa debiteringen på “endast” 1,5 timmar.
Ja, ja… en enkel människa ska inte förstå allt här i världen.
Håll nu bara tummarna att det var rätt fel de fixat! Har faktiskt inte lust med fler turer i det obegripliga debiteringsträsket.
I går visade november sitt rätta jag! Dagen var gråtrist och mer eller mindre mörk hela tiden. Det blev emellertid en trevlig lunch i goda vänners lag och efter lunchen gick en av tjejerna och jag en promenad runt Rocksjön (den minsta av sjöarna inne i Jönköping.)
Jag hade kameran i väskan och tog några bilder, även om förhållandena inte var helt optimala.
Så här fina spänger har kommunen byggt över vissa avsnitt av terrängen, så det var inga problem att hålla sig torr om fötterna. Skönt så. :)
Vi noterade att det var så tyst överallt runt sjön, om vi nu bortser från trafiken som brusade i bakgrunden. Vi mötte endast ett par andra gående på denna annars ganska populära runda.
Sjön är bland annat känd för sitt livliga fågelliv, men idag såg vi endast några gräsänder och så en modigt kraxande skata uppe i en björk. Annat är det till våren, diskuterade vi. Då blir det nog en och annan promenad runt sjön och så upp i det nya fågeltornet!
Brunt gräs blandat med några gröna växter kantade sjökanten, men med lite vilja går det faktiskt att se det vackra även i detta.
För bara några dagar sedan fanns det fortfarande träd i olika vackra kulörer, till och med några gröna träd, men idag var det bara att konstatera att de senaste frostnätterna hade gjort sitt jobb ganska grundligt.
Häromdagen skrev en av mina Facebookvänner följande statusuppdatering:
- Idag har jag handlat årets första julklappar!
Nog för att jag redan hade noterat hur julen börjat smyga sig på, men ändå… hysterin är här på allvar. Nog lite tidigare för varje år som går. Om några år är det nog jul året om! :)
Spekulationerna om “Årets julklapp” är i full gång också. Såg just att några röstade på Smartphone, eftersom många barn visst önskar sig en sådan. Dagens barn är inga blyga violer.
För min del blir det inga sådana dyra och “pryliga” julklappar, utan jag vill ge några enkla och småfiffiga paket, för i vår familj lär vi aldrig komma så långt att vi skulle skippa julklapparna helt. Julklappar ska det vara trots att alla suckar och våndas med samma problem:
- Var och hur hittar man de där små fiffiga klapparna?
Jo, givetvis tar man datorn till hjälp! Man är väl en modern människa, vi skriver ju 2011.
Som på beställning hittade jag faktiskt en intressant sajt som redan nu börjat ge fina julklappstips.
Man behöver bara ange tänkbar prisnivå och vem (kön och ålder) som ska ha julklappen. Vips så får man tips inom olika områden och - om jag förstått saken rätt - kommer det många fler tips ju närmare jul vi kommer.
Jag fick faktiskt genast ett kanontips, men kan dessvärre inte skriva här på bloggen vad och till vem. För jag vet att vederbörande brukar läsa här ibland.
Varför alltså springa runt på stan eller trängas i stressiga shoppingcenter i blindo när saken kan ordnas i lugn och ro framför dataskärmen!
I helgen besökte jag en Antik- och samlarmässa, vilket jag inte borde ha gjort. :)
Jag upptäckte nämligen att massor med saker som låg där på borden var sådana som jag mindes, har kasserat eller rent av har i mina egna skåp. Antikt är nämligen ett ganska relativt begrepp, märkte jag.
Det värsta är att jag faktiskt började känna mig riktigt antik själv när jag tittade på dessa välkända saker. Jag borde alltså stannat hemma och ägnat mig åt att smörja in ett lager av någon föryngringscrème i facet i stället.
Men, någon samlare är jag i alla fall inte. Handlade alltså ingenting utan undrade mest över den samlarmani som rimligen måste ligga bakom alla dessa mässor. För inte i mitt liv kan jag förstå vad vi skulle ha alla de där tingen till! Där fanns pyttor, prylar, leksaker, vykort, dukar och i princip nästan vad som helst till salu. Många gick omkring med spanande blickar, förmodligen på jakt efter något speciellt. Min medföljande väninna gick exempelvis omkring med en trasig manschett till en gammal ljusstake och hoppades förstås att hitta en hel. Nu fanns det ingen lämplig, men som tröst hittade hon en lampa till sitt badrum.
Jag hörde att det talades om priser… listpriser, katalogpriser, försäljningspriser och liknande. En säljare som jag talade med sa faktiskt att det är en sak vad som står i kataloger, en helt annan sak är vad kunden är beredd att betala. Men givetvis, som alltid, gäller det att finna den rätta köparen.
Apropå det där med att samla… Jag minns en gång när jag åkte med buss upp till Stockholm, så råkade jag sätta mig hos en dam, som precis som jag var på väg till sin dotter i huvudstaden. Hennes man hade nyligen gått bort och hon var i färd med att göra sig av med deras stora lägenhet med en massa fina saker. Hon hade nämligen varit en rättvis och välmenande trebarnsmoder och haft som ambition att alltid samla tre saker av allt till sina barn. Ja, ni fattar… tre likvärdiga serviser, tavlor, besticklådor, kristallvaser, vissa antika möbler och liknande dyrgripar. Värdefulla saker, som hon uttryckte det. Nu skulle hon inte längre ha plats för allt detta. Hon berättade hela tiden med vemodig ton i rösten och konstaterade sedan att det värsta var, att ingen av barnen ville ha något av allt detta! De hade satsat på sådant som de själva ville ha. Jag såg tårar i ögonen på min sittgranne och tyckte riktigt synd om henne.
Guldkusten, guldrusher, guldmedaljer, investeringsguld… Guld ger glöd i blickarna!
Guld med sin karakteristiska gula färg och starka glans har alltid ansetts vara värdebeständigt och har således varit eftertraktat; historiskt som betalningsmedel, men idag går ca 70 % till smycken. Guld är det mest smidbara och duktila av alla metaller och ett enda gram guld kan slås ut till ett kvadratmeter stort blad. Fantastiskt, icke sant!
Idag när världsekonomin och stater gungar har guldet åter hamnat lite extra i fokus. Många vill handla med guld. Det finns de som har ”en massa skräp” liggande hemma i lådorna till ingen nytta och som gärna vill rensa och så finns det de som gärna köper upp guldföremål.
En väninna till mig berättade för någon tid sedan – glädjestrålande - hur hon hade fått en massa tusenlappar för sitt ”onödiga skräp” och hur hon sedan använde pengarna till en resa ner till värmen.
Ett smidigt sätt att sälja guld är att göra det via Internet. GULDBREV är en säker och populär sajt på nätet som samarbetar med Posten och erbjuder bättre betalt – med prisgaranti - än konkurrenterna, eftersom man slipper dyra lokalkostnader.
Hanteringen är enkel: Du kan via deras hemsida eller per telefon beställa deras Guldbrev, följa instruktionerna och sedan skicka in avtalet och guldet som rekommenderat brev i säkerhetspåsen. Porto ingår och försändelsen är försäkrad upp till 100.000 kr. Givetvis har du även ångerrätt, om du av någon anledning skulle ångra dig.
Betalningen kommer inom 24 timmar på ditt konto.
Enkelt och smidigt alltså.
Så hur har du det med ”skräpet”? Jag ska faktiskt gå och titta efter hur läget är här hos mig. :)
Handen på hjärtat, visst finns det många som saknar trafikvett? :)
Försäkringsbolaget If gjorde nyligen en undersökning, där man lät folk välja max tre bland 14 olika irriterande alternativ.
Resultatet blev följande:
• Ej blinkers 50%
• För nära bakom 44%
• Pratar i mobil/sms 35%
• Gå ut på övergångsställe utan att se sig för 31%
• Kör för långsamt 24%
• Cyklister som inte följer regler 17%
• Cyklister som inte ser sig för 17%
• Folk som kör för fort 16%
• Motorcykelförare som gör farliga omkörningar 15%
• Kör fel i rondeller 12%
• Buskör på moped 7%
• Mopedister som inte ser sig för 5%
• Annat 4%
• Jag retar mig inte 3%
Känner ni igen er?
Själv retar jag mig nog ibland på folk som till varje pris måste köra om, vilket ofta skapar farliga situationer och tvingar andra trafikanter till hänsyn som den stressade själv vägrar.
Vad retar du dig på eller kan du alltid hålla dig lugn?
Det är allt tur att det inte händer fler olyckor än vad som sker:
För många år sedan läste jag Vladimir Nabokovs ”Lolita”, givetvis med dithörande nyfikenhet. Det var nog tur att jag läst den, när jag nu lika nyfiket tog mig an kritikerrosade Sara Stridsbergs ”Darling river” som är en berättelse om Dolores Haze, dvs Lolita och hennes mindre vackra värld. Att ha Nabokovs bok någonstans i bakhuvudet gav glimtar av förklarande ljus i en berättelse som ofta framkallade frågetecken.
Det har skrivits flera fina recensioner om boken, så jag tänker inte ens försöka mig på någon intellektuell brottningsmatch med de professionella recensenterna. Jag ska i stället berätta precis hur jag upplevde boken.
Först konstaterar jag att Stridsberg ägnat sig åt något så avancerat som att beskriva brutal smuts, förnedring och elände med ett ofta otroligt vackert språk; en kombination som jag först hade svårt att ta till mig. Att tala om vackra fjärilar och blommor intill avföringsfläckade kalsonger, otvättade underliv och sjukliga kroppar ägde inte särskilt god kompatibilitet.
När jag började läsa i boken var min första tanke att jag inte skulle orka läsa ut den. Jag la den till och med ifrån mig ett tag, för den kändes så märklig, rent av konstig…
Men som en osynlig magnet var det något som drog mig till boken,… så jag fortsatte ändå att läsa! Jag kände hur jag längtade efter att läsa vidare, i allt snabbare takt… ju längre jag kom i boken. Jag ville alltså inte, samtidigt som jag ville väldigt mycket!
Den ”hopplöst framtidslösa” barnkvinnans smärtsamma turer gjorde mig minst sagt konfunderad. Jag kände ofta äckel, vrede och uppgivenhet. Att kalla raden av anonyma älskare i en gyttjig strandkant för bröder och sedan ligga formlös, smutsig och berusad med sockerrester i ansiktet på baksätet i faderns Jaguar under dennes ständiga nattliga bilturer där han vanekonsumerar prostituerade, tycker om att köra på djur och har ett allmänt oförlåtligt beteende skapade ofta riktigt risiga känslor hos mig.
Personerna i boken ägnar sig åt till synes destruktivt och meningslöst leverne, med sjuka begär, ful nakenhet, graviditeter, död… Inte mycket hopp… allt beskrivet ofta med ett språk som samtidigt är nästan drömskt vackert och brutalt motbjudande.
Hur många maktpositioner har skapats av diverse mänskliga begär, inte enbart av sexuella? Hur många människor har blivit utsatta och förstörda… offrats i livets brinnande skogar, smutsiga strandkanter, sönderskjutna klänningar och bakom fläckade gardiner?
Ja, boken är underlig. Underligt bra. Kanske är det vackra språket ljuset i en värld som hyser så mycket ruttenhet, elände och hopplöshet?
Citat ur boken: ”Solen är på väg bort. Vi kör genom den döda skogen, genom aska och brända stenar. Utanför övergår himlen i en grå botten med skära strimmor som den ömtåliga insidan på ett snäckskal.”
Som vissa kanske noterat har jag sänkt farten här på bloggen. Det har flera orsaker, alltså inte enbart min irritation över insmygande SPAM och ej heller den förvisso existerande s k bloggtorkan.
En viktig anledning är att jag för ett tag sedan startade ett eget diskussionsforum - Tankerummet - vars utveckling och umgänget där kommit att stimulera och engagera mig allt mer. Vi har helt enkelt kul!
Jag har alltid haft ett behov av skrivande och lite djupare tankeutbyte, vilket var anledningen till idén med detta forum. Bloggen har ibland känts alldeles för mycket jag-jag-jag-jag, som en enkelriktad megafon där man riskerar att uppepa sig och bli trött på sig själv. Mitt liv är också alldeles för “ointressant” för att engagera större skaror, så därför är tanken på “det-här-har-jag-på-mig-idag & sånt” inte lockande. Min integritet är också ett hinder.
Tankerummet är en sluten och inte alltför stor grupp där endast medlemmarna kan skriva och läsa, vilket alltså ökar intimiteten och trivseln. I centrum står skrivglädjen. Vi har bland annat nyligen avslutat en mycket uppskattad HAIKU-tävling med många fina bidrag. Gissa om det kändes extra trevligt att Tranströmer blev utvald av Nobelkommittén i år? Han har ju publicerat många haikudikter.
Precis som så många framgångssagor vill vi skapa en efterföljare och just nu står vi i starten av en TANKA-tävling som jag tror väldigt mycket på. Tanka är precis som Haiku en japansk diktform som utmanar och stimulerar.
Men forumet innehåller så mycket mer, bl a massor med bilder, berättelser, interna bloggar, diskussioner kring både smått och lite större, datasupport, cybercafé, tävlingar av olika slag, chatt, recensioner, recept, musikvideor och framför allt en god stämning mellan medlemmarna!
Ett par av mina bloggvänner är redan medlemmar, men jag vill öppna möjligheten för DIG som tycker om att berätta och bjuda på dig själv. Jag vet att många av er skulle vara ett välkommet och friskt tillskott. Åldern är inte viktig, men de flesta av oss är “lite äldre”. Allas bidrag är lika välkomna och det finns inga krav på hur eller hur mycket man skriver. Allt är efter inspiration, tid och dagsform. Ambitionen är att öka vår kreativitet och livskvalitet. Medlemskapet är gratis.
Skriv en kommentar, med giltig e-postadress, så skickar jag en inbjudan, så att du kan testa. Jag är nästan säker på att du kommer att trivas i Tankerummet. (Din kommentar till mig kommer att bli enskild.)
Vaknade alldeles för tidigt av att Sotis sa ett krävande MJAOUU. Hans eländiga matte hade nämligen glömt bort att fylla på hans skål innan hon gick la sig och sådant straffar sig omedelbart. Med rätta… :)
Sedan blev jag riktigt sur när jag kollade in på bloggen. Nja, för att hålla mig till sanningen så blev jag först glad och sedan sur! Glad blev jag av de många nya kommentarerna, men med stigande surhet fick jag plocka bort den ena efter den andra: SPAM, SPAM, SPAM… Blir så tröööööööööööööööött! SPAM-blockeraren kniper många smygare (6.801 till dags dato), men på sista tiden lyckas många dumskallar ta sig igenom. Hoppas på förbättring snart, annars…
Skrivlusten försvann alltså redan innan den kom, så jag pinar er med ytterligare en BILDGÅTA. Den är så där lagom lördagslätt och lär väl inte överleva särskilt länge.
Fem bilder, en ska bort… eftersom en av bilderna inte passar in på dagens tema.
Det finns få saker som bidrar lika positivt till en djupare livskvalitet som trevliga böcker faktiskt gör. Att läsa böcker från andra tider och kulturer ger en möjlighet att utan pekpinnar skapa perspektiv och värdera våra egna liv. Böckerna är också ett billigt sätt att komma till andra miljöer, träffa nya människor samt upptäcka nya omgivningar. Man slipper köer, svett, stress och väntan på flygplatser, bussar och tåg och kan koncentrera sig helt och hållet på innehållet och de tankar som uppstår under läsandet.
Som barn hade vi i Finland en tradition att göra halmarbeten före jul. Det är ett roligt pyssel som jag ibland även gjort med mina egna barn. Man kunde göra bockar och stjärnor, men det roligaste var en traditionell snurrande halmmobil som kallades ”jouluhimmeli”. Med lite extra fingerfärdighet och tålamod blev resultatet riktigt fint.
Hos Elisabeth på 
Lindahls Mejeri har en 17 % rysk yoghurt som jag tycker är mycket god och som passar alldeles utmärkt för en LCHF-ätare.
I helgen besökte jag en Antik- och samlarmässa, vilket jag inte borde ha gjort. :)
För många år sedan läste jag Vladimir Nabokovs ”Lolita”, givetvis med dithörande nyfikenhet. Det var nog tur att jag läst den, när jag nu lika nyfiket tog mig an kritikerrosade Sara Stridsbergs ”Darling river” som är en berättelse om Dolores Haze, dvs Lolita och hennes mindre vackra värld. Att ha Nabokovs bok någonstans i bakhuvudet gav glimtar av förklarande ljus i en berättelse som ofta framkallade frågetecken.
