Drömmen om en Morgan
skriven av: ailas kl:14:12, 2009
http://www.svd.se/naringsliv/motor/artikel_3760775.svd
Här ser ni min dröm - en Morgan Plus 8, 1967 - som kanske hade kunnat rädda mig ur töntträsket:
Läste just om hur den övertygade socialisten, mångmiljonären, Östermalsbon Jan Guillou pratar om SAAB - bilen för intellektuella - men kör själv en lyxig C6 av franska Citroën; en bil som ”signalerar god smak och individualism” och ägs av människor som har råd. Den individualistiska socialisten, javisst.
Guillou har desutom blivit känd som en person som även har råd att parkera där det passar honom, eftersom han ser P-böterna som extra häftig kommunalskatt. Minns en tidigare intervju där han med stor inlevelse och stolthet berättade om hur han brukade parkera sitt franska åk precis utanför Systembolaget, för att på ett smidigt sätt kunna plocka in sina många och tunga vinkartonger. På ett sätt som endast den balla Guillou kan, beskrev han också hur Lapplisorna kom glatt springade från alla håll, för att få äran att lappa hans alltid felparkerade bil. Rätt coolt att nästan äga egna Lapplisor 
* * * * *
Jag funderade på det där med bilar och så min egen relation till dem. Det måste direkt sägas att jag alltid haft en mycket naiv inställning till bilarnas djupare betydelse för sin ägare, eftersom jag alltid sett bilen som fortskaffningsmedel snarare än något man identifieras med. Skamligt nog måste jag erkänna att jag varken fått en P-bot eller torskat dit för fortkörning ens. Vi skulle alltså mycket kort kunna sammanfatta mitt bilbeteende med ett enda ord: Tönt.
Så här i eftertankens stund började jag precis förstå varför jag aldrig blivit något här i livet och varför jag så sällan fått åtnjuta någon djupare respekt från människor som är något. Naiva, blåögda och plikttrogna töntar som jag ska man tiga ihjäl, vänta ut, köra över eller helt enkelt ignorera.
Ja, jag har alltid kört fel bil, helt enkelt!
Tänker jag tillbaka så har mitt bilinnehav endast bestått av märkena Fiat, Toyota och Volkswagen. Idag kör jag en liten Polo, inte ens av senaste årsmodell.
Den som läst min blogg tidigare, kanske minns ett inlägg där jag berättade om min dåvarande sambos leasing-Merca och om hur vissa personer i min omgivning helt plötsligt ändrade uppfattning om mig - till det bättre - när jag kom körande med Mercan?
Någon minns kanske också hur irriterad jag blev och hur jag ifrågasatte deras människosyn? Idag inser jag att jag borde dragit helt andra slutsatser. Alla dessa förlorade år, totalt i onödan, i den grå massans dekadens!
För ni ska veta att jag ändå haft lite potential! Jag har nämligen alltid hyst en hemlig dröm om en Morgan, då jag tyckt att en sådan är det häftigaste åket som någonsin funnits. En gång i tiden var det nära att jag faktiskt skaffade mig en sådan. Men, sedan kom min vanliga förbannelse av förnuftiga sakfrågor och stoppade den ytligt groende drömmen. Började tänka på vinter, snö och annat simpelt.
Jag är helt enkelt född på fel sida av ån.
7 November , 2009 klockan 16:30
Kan du tänka dig, ett av de bästa TV-program jag sett var Jan G huvudrollsinnhavare i och det var en verklig händelse. Skulle tippa 35 år sedan. Därefter har det bara gått utför.
7 November , 2009 klockan 16:36
Ibland lirar vi tydligen i samma division och i samma sport.
7 November , 2009 klockan 21:56
Jag gillar människor som inte glassar runt…
8 November , 2009 klockan 0:38
Här var det mycket kul att läsa och den där kärran är bara så läcker.
8 November , 2009 klockan 10:52
Brukar trösta mig med att”sista skjortan har inga fickor”.
Ha en bra dag!
8 November , 2009 klockan 11:35
Jag är nog rätt lik dig vad gäller uppfattningen av bilar… - De är ( i alla fall i första hand )transportmedel, när jag bara snabbt ska komma på hur ordet bil ska beskrivas.
Ändå är det ju bara så att bilar i mångas ögon är det yttersta tecknet på status.
Och det är klart… Kommer någon i en rostig Fiat spelar det ingen roll hur fin kostym han har…
Kommer någon glidande i en Rolls behövs nästan inga kläder, för att man ska ta den människan för något “fint”…
Det är ju dessutom en speciell känsla att ratta en Rolls, eller någon annan tjusig bil…
Bara att inse. - Bilar är status !
Du kanske skulle ha skaffat den där Morgan… ;D
8 November , 2009 klockan 11:54
Om Jan G skulle jag kunna späda på en del men jag avstår den här gången. Sammantaget så blir i alla fall bilden av honom allt mer den dryge överlägsne överklasspojken som aldrig växer upp, han förblir i höjd med sandlådan.
Apropå rika människor och bildar så lär Ingvar Kamprad åka omkring i en gammal blå Volvo 142, åtminstone hemma i Småland. Men det kan ju vara en fasad.
Jag drömde om att kunna köpa en Triumph Spitfire en gång i tiden eller i värsta fall en MGs sportbil. En Jaguar E-type hade också gått för sig men den hade helt fel prisklass. Fick tröst mig med att köra motorcykel en sommar, en riktigt snygg Kawasaki. Sånt lever man länge på.
8 November , 2009 klockan 12:51
Ailas
Kan trösta Dig med att t.o.m. bilnördar som jag ändras med åren. Jag och några till inser först långt om länge att det inte spelar någon roll alls vilken bil man kör. Om man bedöms efter vilken bil man kör, räknas inte den bedömningen in i de riktigt tunga bedömningarna. Ungefär som betyget i hushållskunskap.
8 November , 2009 klockan 12:57
PS
Förresten är Morgan en bra dröm - men dålig verklighet. Den är höggljudd, man blir våt, den är kall och dragig,den är dyr i försäkring, går att köra tio dagar om året, har dåligt bagageutrymme, och svår att kliva i och ur. Reservdelarna kostar multum och man får vänta på bilen i två år.
8 November , 2009 klockan 13:15
Vet, vet… Det var därför Morganköpet förblev bara en dröm. Men, det ska sägas, man ska ändå vara tacksam över sina drömmar. I kombination med ett gott förstånd blir det ett bra koncept för ett lyckligt liv.
8 November , 2009 klockan 17:14
Tänk, min tjugoåriga Opel Kadett går riktigt bra! Jag kollar olja o bensin och ber en bön om att den skall hålla ett tag till. Många beundrar min gamla röda bil!
8 November , 2009 klockan 18:17
Jag har ju en Morgan som gör som Du drömmer om en Morgan.
8 November , 2009 klockan 18:19
För vissa blir drömmen sann!
9 November , 2009 klockan 0:57
Vi hade också en gammal Opel Kadett när jag växte upp, en riktig gammal trotjänare som man nästan såg som en familjemedlem. Den fungerade finfint med undantag för sommaren då svetten lackade i solen inne i sen stekheta kupén. Den var med länge tills någon hux flux gick och stal den, och efter att ha bonkat den gul och blå lämnade den åt sitt öde i skogen. Inget att göra åt, det fick bli en ny toyota men jag saknar fortfarande den bilen, den var en del av min barndom =).
Men visst hade man drömmar om vrålåk, jag skriver hade för numera bryr jag mig inte ett dyft om det längre. Men jag minns att jag alltid ville ha en gul Lamborgini Diablo =). Det var en snygg bil det… Kan ha haft med bilspelen jag spelade att göra haha
9 November , 2009 klockan 19:01
ailas, skaffa dig en Morgan!!!
Jag drömde länge om en motorcykel. Till slut köpte jag en, inte för att andra ska se den utan för att jag kan njuta av den.
Saker som jag skaffar är för mig, saker som du skaffar är för dig, saker som Guillou skaffar är för honom (tror jag).
17 Juli , 2010 klockan 21:26
Det är hög tid för en Morgan! Inget snack om saken ;-)Sedan raka spåret mot systembolaget. Ställ dig på trottoaren om det krävs!