En kväll i Elin Wägners anda
skriven av: ailas kl:1:12, 2010
”Den som läser böcker har många vänner” är ett citat av Eino Hanski som jag tycker på ett förträffligt sätt beskriver en bokväns verklighet. Omger man sig med böcker behöver man aldrig känna sig ensam, utan det finns alltid någon att engagera sig i och ”tala med”. Otaliga är de intressanta personligheter som bland annat jag själv under årens lopp har mött på litteraturens mångfacetterade stigar och torg, må sedan personerna ha varit fiktiva eller verkliga.
Även om läsning i sig kan uppfattas som en relativt osällskaplig verksamhet, kan man faktiskt vara social även med hjälp av böcker. Jag tycker exempelvis väldigt mycket om tyst läsning tillsammans med någon annan, kanske bara med avbrott av en förstulen blick, en diskret handtryckning eller något litet inpass då och då. I sina bästa stunder är den tysta gemenskapen otroligt skön.
Mycket trevligt men helt annorlunda blir det när man samlas i en bokcirkel för att diskutera en speciell bok med andra bokvänner. Jag deltog i en sådan gemenskap ikväll och som vanligt blev det både givande och trevligt. Det är berikande att genom samtal få del av de andras funderingar och frågeställningar och på det sättet utvidga den egna läsupplevelsen med en ytterligare dimension.
Denna gång hade vi alla läst Pennskaftet (1910) av Elin Wägner. Ni som eventuellt har läst boken vet att den handlar om arbetet för kvinnlig rösträtt. Boken belyser också på ett sammanfattande och bra sätt kvinnornas situation över huvud taget i Sverige för cirka 100 år sedan. Väldigt mycket har blivit annorlunda! Jag satt och funderade på att det känns smärtsamt att inte få vara med om utvecklingen de kommande 100 åren… För, hur kommer kvinnorna att leva år 2110?
Elin Wägner var en modig, tänkande och viljestark kvinna och Pennskaftet är en mycket välskriven bok. Hon skriver slagfärdigt, ofta även humoristiskt men samtidigt målmedvetet, om frågor kring moral och kärlek utöver kvinnornas självständighet och arbetsliv kring den huvudsakliga frågan om kvinnlig rösträtt.
Det är inte helt utan att jag i dagens samhällsdebatt känner igen vissa resonemang som användes emot rösträttskvinnornas - som vi idag tycker - självklara sak.
22 Januari , 2010 klockan 6:52
Pennskaftet har jag tänkt läsa, men aldrig gjort. Den handlar om kvinnohistoria och visst är det intressant.
Är det en öppen bokcirkel du är med i, alltså öppen “för vem som helst”?
22 Januari , 2010 klockan 12:29
Nej, cirkeln är helt privat. Vi är 7 st medlemmar, vilket är ganska lagom. Jag är även med i en läsecirkel som vi har på jobbet. Det är mycket trevligt att umgås med arbetskamrater kring något helt annat än arbetet.
22 Januari , 2010 klockan 20:48
Låter roligt med bokcirkel! Ska försöka gå ihop ett gäng tror jag
22 Januari , 2010 klockan 21:20
Grrr… nu funkade det inte att kommentera igen.
Du har i alla fall gjort mig nyfiken på en bok jag aldrig hade kommit på att läsa annars ! =)
22 Januari , 2010 klockan 21:48
Ett annat citat som jag brukar framhålla; böcker är bra vänner även om de vänder ryggen till.
22 Januari , 2010 klockan 22:06
Ja, ett jättebra citat det där!
Ytterligare ett är “En av de bästa sakerna med böcker är att det ibland finns fantastiska bilder i dem.” /George W Bush.
23 Januari , 2010 klockan 9:43
En bok man kanske borde läsa då.
Försökte för ett tag sen få ihop en bokcirkel med Mxxxxx, men det fanns inget vidare intresse av övriga så det rann ut i sanden. Fick kommentarer som “Vadå, är vi pensionärer nu helt plötsligt?”, “Seriöst, skärp er!” Haha, inte lätt att vara 25 ibland.
23 Januari , 2010 klockan 11:49
Ia: En bokcirkel tror jag skulle vara väldigt utvecklande och trevligt även för yngre (och män, måste jag tillägga!). Givetvis får man anpassa litteraturen efter deltagarna.
Vi gör så att vi turas om att välja vilken bok vi ska läsa. På det sättet får man läsa lite olika slags böcker, även sådana som man kanske inte själv hade tänkt på.
En bokcirkel utvecklar både den språkliga förmågan, men också tänkandet.
Kanske kunde du få ihop en cirkel i Stockholm?