Några tankar om livets glädje
skriven av: ailas kl:22:00, 2010
Idag tänkte jag skriva lite om livets glädje, bara för att eliminera risken att ni tror att jag alltid är allvarlig och smågnällig. För det är inte riktigt sant, även om mitt samhällsengagemang är ganska stort och pekar på saker som enligt mig kanske - kanske inte - borde vara annorlunda. När jag tänker efter, så ger mitt behov av att sortera intryck och tankar en stor glädje i livet. Om sedan någon annan deltar i det tankeutbytet, blir glädjen ännu större. Jag blir alltid glad över era kommentarer, även sådana som inte håller med mig.
Om man bortser från det allmänna (som vi så ofta glömmer bort och tar för givet) att vi borde vara glada över att ha våra primära behov - mat, vatten, luft, sömn - tillgodosedda, uppskatta att vi lever i fred, är friska och liknande saker, så är glädjen för mig egentligen ganska individuell och privat. Därför kommer jag inte någonsin att skriva särskilt mycket om mina privata glädjeämnen här på bloggen, inte minst därför att jag undviker att lämna ut människor som bidrar till min personliga livsglädje. Men de är viktiga för mig!
Våra sekundära behov är ganska komplexa och varierar från individ till individ. Där tänkte jag på saker som kärlek, ömhet/närhet, bekräftelse och liknande. Kanske att någon form av kärlek egentligen borde räknas in bland de primära behoven? För - vad vore vi helt utan kärlek? De andra sekundära behoven är ofta konstruerade och socialt och praktiskt betingade.
Människan har nog i alla tider funderat på lyckan och glädjen. Drottning Kristina sägs till exempelvis ha sagt att anspråkslöshet är viktigare för lyckan än rikedom och glans. Men var hon rätt kvinna att säga det? Kanske ändå…
Kännetecknande för vår tid är att materiella ting lanseras ofta som glädjebringande, framför allt via reklam och media. Frågan är om inte alla dessa behov som vi egentligen inte vetat om att vi har gör oss så mycket gladare? Sådana behov kan bli oändliga och vår förmåga är så begränsad… Vill minnas att Sokrates på sin tid sa något i stil med att det är en fröjd att se alla de vackra sakerna som man faktiskt inte behöver för att vara glad. Ibland blir jag häpen över hur många gamla visdomar som fortfarande är giltiga i vår tid och hur kloka människorna var för länge, länge sedan… utan all vår teknik och kunskap. Människans själ har nog inte förändrats så mycket under årtusenden, inte om man skrapar lite på ytlagren.
Själv tycker jag att glädje är ett sinnestillstånd mer än något annat, dvs sättet hur jag ser på livet, mig själv och andra. Vad jag förstått så villkorar många sin glädje till speciella krav och händelser, medan jag tror att glädjen helt enkelt bara finns där, inombords. Att det sedan kan vara trevligt att brista ut i ett hjärtligt skratt är också en glädje, men mer av ytligt slag. Alltså även allvarliga människor kan vara glada, även om de ofta lite orättvist kan bli betraktade som glädjedödare.
Den norska författarinnan Sigrid Undset skrev någonstans att glädjen och lyckan finner man bäst om man anpassar sig till “livets årstider”, på samma sätt som vi bör kunna anpassa oss till årets. Det tycker jag var synnerligen klokt sagt, eftersom livet för oss alla innehåller olika faser med skilda åldrar och andra förutsättningar. Även om man inte älskar vintern, kan man ändå känna förnöjsamhet. Det gäller bara att ta på sig en extra tröja och inte hela tiden försöka bli lyckligare genom att längta bort till ”sommaren”… Därmed menar jag inte att dagdrömmar och drömmar skulle vara av ondo, inte så länge som de tillåter oss att känna glädjen här och just nu. Jag tror inte heller att det är lyckligt att hela tiden söka efter ”applåder” utifrån, för i så fall har man egentligen förpassat sin glädje helt i andras godtycke.
Alltså kan glädjen ha väldigt olika skepnader. Den kan vara en kurrande varm katt i knäet, ett vackert poem, känslan av utvilad kropp på morgonen, en vacker utsikt, att man lyckats glädja någon annan, ett telefonsamtal. Glädje kan vara nästan vad som helst, bara vi tar oss tid att se den lilla varelsen som kanske lite diskret tassar alldeles inpå oss.
En verkligt stor lycka tror jag är förmågan att glömma och förlåta, att inte förgiftas av bitterhetens dystra kalk. Inte ens den till synes gladaste och lyckligaste människan kan helt undvika besvikelser i livet och frågan är, om vi inte i själva verket kanske till och med behover våra svårigheter - för att kunna förnimma djupare glädje i livet?
Som vanligt så staplar jag ord, men nu måste jag helt enkelt sätta punkt här, trots att det finns så mycket mer att säga.
Jag blir glad över kommentarer kring glädje. Vad är glädje för just dig? 
24 Januari , 2010 klockan 23:00
Jag blev jätteglad över det du har skrivit. Tack!
25 Januari , 2010 klockan 7:41
Visst kan glädjen vara nästan vad som helst. Idag vaknade jag jättetidigt och kände en stor glädje över att inte ha ont nånstans.
Hoppas du får en fin dag.
25 Januari , 2010 klockan 10:31
Gillar din blogg. Du skriver väldigt bra.
http://www.mstraveller.svenskablogg.se/
25 Januari , 2010 klockan 11:11
Min största glädje är när mina kära mår bra!
Tack skall Du ha
för Dina tänkvärda ord!
25 Januari , 2010 klockan 13:15
Glädje kan vara så mycket !
Att vakna utan värk och känna sig utvilad är nog för mig den största “vardagsglädjen”.
Jag känner också glädje över att jag har rätt mycket av förmågan att kunna bli glad över lite och att jag kan glädjas med andra.
Jag är alltså en rätt lycklig person väldigt ofta. - Just för att jag har lärt mig konsten att glädjas åt så mycket. =)
25 Januari , 2010 klockan 19:11
Glädje: Att jag kan gå, att stranden är så vacker på vintern, att min familj mår bra, att mina anhöriga hör av sig till mig, att jag har några släktingar, att jag har goda arbetskamrater, att jag har mat-kläder-husrum-kärlek-vänskap!
26 Januari , 2010 klockan 7:55
Ibland finns det ett djup i resonemangen på Din blogg och det gillar jag! Många bra tankar att ta till sig här!
26 Januari , 2010 klockan 11:47
Att få vara frisk och lycklig, att ha människor omkring sig som man känner sig älskad och behövd av, men det kan också vara frihet och resor eller precis som du skrev en katt i famnen
Fin bild på Sotis ska också sägas!