Osedvanligt tråkigt om roligt
skriven av: ailas kl:0:08, 2010
För lite sedan skrev jag om livets glädje och förnöjsamhet, så jag tänkte att försöka spinna vidare på samma tema och skriva lite om humor idag. Det behövs nämligen något sådant, för att kunna hålla värmen och humöret uppe. Huttrar ju!
Snöfall, friska vindar och därefter tvåsiffrig omkramning av förhatlige kung Bore ska vi visst få här, säger SMHI. För min del blir det lätt att hålla mig från skratt, för nog skulle det kunna vara roligare. Usch, fy och bu, säger jag… även om jag mycket väl vet att det fortfarande bara är januari. Men min ”vinterkondis” är otålig och jag har småfrusit hela dan, av blotta tanken på vad som komma ska. Mitt hopp står till att kvällstidningarna i vanlig ordning har överdrivit det hela och att SMHI i lika vanlig ordning har fel…
Så, humor behövs! Men…!
Alla människor sägs ha någon sorts sinne för humor, men att olika faktorer styr vad man finner roande. Själv tycker jag nog allra bäst om halvtorr samhällelig satir, ordlekar eller så något riktigt busenkelt som Helan och Halvan, där jag vet precis vad som kommer att hända, dvs får känna mig riktigt klyftig. En skön favorit är också John Cleese, inte minst då i Fawlty Towers. Det är nog den bästa TV-serien som någonsin gjorts, enligt mig. Men, då ska ni å andra sidan veta att jag inte sett på TV på flera år. 
Precis nu kom jag att tänka på mitt senaste biobesök, för flera år sedan. Det var en film, vars namn jag glömt bort för länge sedan, med enligt mitt tycke klart överskattade Jim Carrey. Folk skrattade högt lite då och då i salongen, men jag hade så tråkigt att jag höll på att somna och bara väntade otåligt på att filmen skulle ta slut. Jo, lite kul var det förstås att lyssna på andras skrattande och prasslande med snaskpåsar och popcorn. För att vara helt ärlig; på ett ställe skrattade jag faktiskt till, fast då var så gott som alla andra tysta… Tala om biofiasko - kände mig ungefär som en outvecklad amöba när jag småskamset lämnade biografen.
Det här inlägget skulle handla om humor! Nåja, så tråkigt som det blev, kanske någon med sinne för extremt torr humor finner detta roande? Själv ler jag faktiskt lite, åt min egen oförmåga!
Vore trevligt att veta vad du skrattar åt, berätta gärna!
27 Januari , 2010 klockan 9:55
Haha lite kul blev det i alla fall.
Gissa vad? Jag har somnat på bio ett par gånger. Lite retligt att betala pengar för sånt för hemma är det gratis.
Gillar din blogg!
27 Januari , 2010 klockan 12:11
Tråkigt om roligt, haha. Du är härlig och jag tycker om din humor.
27 Januari , 2010 klockan 12:53
Jag tycker om knäppa filmer som just Jim C som du inte gillade. Men det är tur att vi tcker olika i livet för det skulle va tråkigt om alla tyckte lika.
Bra bloogg du har!
27 Januari , 2010 klockan 13:30
Har nyss kommit ifrån promenad i snöfallet, med hunden. Ordentligt påpälsad så gick det bra!
Humor, den oväntade är den bästa.
En serie med Susanne Ruiter gillade jag. Filmen Allt eller Inget, glömmer jag aldrig.
Sedan finns det mkt mer!
Ha det gott//Lissen
Din kommentar värmde!
27 Januari , 2010 klockan 20:32
Det finns några som jag skrattat väldigt mycket med: Min mamma, min bror, min gube, min bästis. Vad vi skrattat åt? Ja, något tokroligt, bisarrt, som väl inte kan förklaras riktigt: Kemin klickade till!
27 Januari , 2010 klockan 21:54
Ja, det är viktigt att även ha några att skratta med; man har nog dubbelt så kul t ex på en rolig föreställning, om man har rätt sällskap.
28 Januari , 2010 klockan 10:42
Jim Carrey är en tönt.
Jag tittar mest på roliga klipp på nätet om jag vill skratta. Sen kan man dricka öl också haha
28 Januari , 2010 klockan 18:35
Det där med humor är svårt. Jag lever ju i en omgivning med mycket historier och spex och våra barn har växt upp med det. I Värmland på landsbygden finns den här typen av berättartradition helt enkelt.
När så yngste kom till USA så fortsatte han att skämta som han var van men det funkade inte alls. Ingen förstod vad han menade.
Sen har jag hört sägas att man måste ha en gemensam kulturell bakgrund för att dela humor och skratta åt samma saker. Vi skrattar åt det som är laddat och väldigt allvarsamt; chefer, kyrkan, homosex osv. Och det gör det svårt i USA speciellt på en arbetsplats med människor från 12 olika länder. Man har ingen gemensam referensram för understatements.
Jag gillar ju gamla hederliga värmlandshistorier, Jonas Gardell och John Cleese. Men buskis och slapstick funkar inte alls, jag blir bara uttråkad.
29 Januari , 2010 klockan 7:57
Här är en som INTE klarar av Nakna Pistoler eller Mr Carrey!Vad jag skrattar åt är väl lite olika,mycket åt mig själv faktiskt!Du vet gör saker o tänker sedan…
Går inte att skriva inlägg för tillfället så jag kastar mig runt o läser alla inlägg jag kommer åt!
TREVLIG HELG PÅ DIG…O GLÖM INTE SKRATTA NÄR DET VERKLIGEN ÄR KUL!!!
29 Januari , 2010 klockan 20:48
Yes!Äntligen har jag lyckats fått iväg ett inlägg…men det krävdes insatser från högsta instans ska du veta!
Ett tips är att besöka Molkom i sommar o gå då till Fridolf Rudin museet…lyssna på Clappson o NJUT människa!
Alltgött till dig!/Kramen