Värsta stormen och köldrekordet botar vinterdepp :)
skriven av: ailas kl:17:06, 2010
Som ni vet, hade jag (cyber)fest igårkväll. Idag är huvudvärken borta och förkylningen har lättat, är nästan 100 % fit for fight igen. Bål med te, särskilt med kryddor som hostmedicin, ingefära, citron och honung i, är definitivt att föredra framför många andra festdrycker, vilket jag härmed bevisat. 
Ingen sol i Jönköping idag, det gäller att försöka hålla humöret uppe trots denna sega, kalla vinterattack. När jag stod och tittade ut genom fönstret, började jag fundera på saker som skulle förbättra sinnesstämningen. Genast kom jag på bra saker: Ingen nysnö alls i natt, helt underbart… Klart humörhöjande, särskilt när jag sett bilderna från Washingtonområdet, där det på sina håll fallit en hel meter (!) nysnö!
Så vad deppar jag för?
Sedan kom jag att tänka på Den Stora Snöstormen fredagen den 17 november 1995, då vi här i söder hade den värsta snöstormen i mammaminne! Nordanvinden visade sina grymmaste avsikter och det var mer eller mindre kaos överallt. Plogbilarna gjorde vad de kunde, för att åtminstone försöka hålla de större vägarna någorlunda farbara, men vad hjälpte det när spåren drev igen lika fort! Människor blev alltså fast i sina bilar, skolorna fick stänga och gatan här hemma var som vilken åker som helst; ett oändligt hav av snö, snö, snö… Hela min parkeringsficka blev översnöad och jag kunde knappt se taket på min arma lilla bil.
Mitt i allt detta fick jag och en kompis emellertid den befängda idén att ta en promenad. Jag som normalt inte ger mig ut frivilligt ens om det snöar mycket måttligt. Men, nu var detta något helt annat; en läskig utmaning som tydligen kittlade något djupt liggande primitivt behov. Helt enligt vedertagen klok kunskap tog jag på mig kläder à la lager på lager, de högsta stövlarna jag ägde och så en ”rånarluva” under mössan och den långa och tjocka halsduken. Sedan - ut! Det yrde, blåste och snöade, gatan var begravd av djup snö och det var endast möjligt att ta sig fram i någon sorts vågrätt ställning. På något sätt lyckades vi i alla fall komma fram till en affär, där man höll på att stänga. Inga kunder ju… Den anställde bodde i närheten och hade alltså kunnat hålla öppet lite extra länge. Vi handlade något vi egentligen inte tänkt oss, bara för att visa vår uppskattning. Vi fick ju värma oss en stund samtidigt, för vägen hem var precis lika lång och eländig som vägen dit…
Väl hemma minns jag att det kändes friskt och lite malligt, ansiktet hade fått en stark fräschör av nordan, trots rånarluva och halsduk. När jag sedan skalade av mig alla kläderna, hade jag faktiskt snö lite varstans, till och med under BH:n! Helt otroligt, men sant.
Så, vad deppar jag för?
Kylan då? Den 2 februari är 1966 sjönk temperaturen i Vuoggatjålme, i den lappländska fjällvärlden, till otroligt låga -52.6°! Detta är den lägsta februaritemperaturen som någonsin är uppmätt vid en meteorologisk station i landet och gäller också som det absoluta köldrekordet för Sverige.
Här är det moderata -3 just nu i skrivande stund… så nu får jag skämmas, om jag fortsätter att deppa!
Så… When you’re smilin’ - ett stycke gammal nostalgi med en av musikens stora. Enjoy!
7 Februari , 2010 klockan 18:24
Tack för din kommentar hos mig! Alltid lika roligt med nya besökare.
Vintern 1995 minns vi mycket väl. Då bodde vi i Ljung i Herrljunga kommun.
Vi kom inte ens ut till brevlådan och att ta sig till jobbet var inte att tänka på.
Mina varmaste kramar till dig!
7 Februari , 2010 klockan 19:34
Den där stormen minns jag också. Blev insnöad på en konferens och kom inte hem som det var tänkt. Minns att vi spelade biljard hela kvällen så det blev rätt bra ändå.
7 Februari , 2010 klockan 19:58
Vad lyckat att du kör “Ludde” Armstrom, som verkligen är en av de stora jazzlegender.
I går i Västerås var det Jazzfestival 2010, det var uppträdande samtidigt på 4 olika estrader från kl 15.30 till ca 24.
Det var en speciell kvartett som jag hört en gång tidigare, de är från Västerås och består av mamma, på flygel, pappa på bas och en kille på trummor sedan sonen till de som spelar, på trumpet. Grabben på trumpet är helt suverän. Han är den första i Sverige som kom in på musikhögskolan direkt från studenten. Detta berättade Örjan Lindvall som är rektor och ledare för det lokala storbandet här. Hela programet finns att läsa på Jazzfestival, Västerås. Örjan berättade även att han ska vara den största musiktalangen Sverige någonsin haft. De spelade nästan bara låtar han skrivit själv, efter en termin på musikhögskolan. Mamman var också bra på en perfekt stämd flygel av Bo Wågenberg, just därför slapp jag betala entrebiljetten på 420:- fast jag bara lyssnade och fikade emellanåt.
Bosse fick dock justera flyglarna ibland. Så jag bjöd på fika.
Kommer ihåg 1986 på jag åkte vasaloppet, att det var -30 gr i starten och där stod jag och gnällde över hur kallt det var. Lite smålarvigt, någon värme har jag aldrig varit med om. +36 i Egypten ett år är väl knappast värme man talar om. Var + 85 i turkbastun här i veckan, då räcker 15 minuuter för mig.
7 Februari , 2010 klockan 20:14
Sune W: Jazz är jag inte så vidare insatt i, men vissa klassiker uppskattar jag desto mer. “Ludde” är definitivt en sådan. Stan Getz och Svend Asmussen också. De två sistnämnda har jag upplevt live i Kongens By… Ofta tycker jag att jazz är för hårt och oroligt för min smak.
Körde man verkligen Vasaloppet med -30 i starten? Det lär finnas någon gräns för hur kallt det får vara maximalt för att ett lopp kan köras?
7 Februari , 2010 klockan 21:29
Vilken väderutmaning! Visst är det härligt att testa vädermakterna.
Nu är man absolut trött på den här vintern och längtar efter sol och lite mildare temperaturer, jag tycker att det är helt naturligt att lida av lite vinterdepp.
Kram Ingrid
7 Februari , 2010 klockan 21:32
Kul att du tittade in på min blogg! Välkommen tillbaka!
8 Februari , 2010 klockan 11:31
Positivt tänkande på hög nivå!
8 Februari , 2010 klockan 18:23
-52,6! Brrr. Det är lågt. Mitt pers är -34.
När det ligger runt -5 och -10 är det rätt behagligt. Klä sig rätt är ett måste. Sedan 15 december 2009 har kvicksilvret inte krypit över noll här i Stockholm….
Va’ glad jag blir att höra Satcmo! Lite annat än Eläkeläiset:)
8 Februari , 2010 klockan 19:12
Visst är den hårda vintern ibland en pirrig utmaning! Vi funderade ett tag på hur mycket snö det egentligen kan komma och fick veta att snörekordet i Sverige lär ligga på drygt 3 meter. Alltså har vi bara en början än så länge. Och så ser det ut på väderleksrapporterna också. Det ska bli mer framöver i veckan.
8 Februari , 2010 klockan 21:24
Vielä on kesä jäljellä!!
8 Februari , 2010 klockan 21:35
9 Februari , 2010 klockan 9:33
Jag är nog så tröt på vinter nu !!! Det borde redan räcka, snö på bilen varje morgon o kalt. Men mörkret är värst på hösten före julen. då är det tungt att leva då man hinner inte ut innan det är redan mörkt o vi har inte gatubelysning här i vår lilla by närä Karleby, Österbotten. Så om du vill kommentera mina bilder, skriva på svenska bara. Min man är svenskspråkig o på arbete talar jag svenska o det var trevligt att du skåda på mina bilder !!!!! Jag orkar inte läsa så här långa text men jag försökte ny läsa här o du skrev flytande o intressant !!! Det var trevligt att träffas här i blogvärlden
!!!!!!!