Idag vill jag hylla Rösten
skriven av: ailas kl:12:08, 2010
Så här timmarna före stormen - den som SMHI hotar med, nu igen - skiner solen så vackert här i Jönköping. Visserligen finns molnen där, liksom föraningen om hösten… den oundvikliga. Mognaden, frukterna, färgerna…
Lite vemodigt.
Idag känner jag för att hylla mognaden, åldern… Inte min egen, men en stor sångares.
Olympia, à Paris… många år sedan. Kunde varit 1977 eller lite tidigare.
En scen, en liten man, i svart hår och vit skjorta. En mycket förväntansfull publik, lätt sorlande… Han rör sig lätt, tar första tonen, med trollspöet… rösten. Rösten. Det blir fullkomligt tyst, jag håller andan. Det gör nog de andra också. Han äger scenen, varenda själ, varenda cell i salongen. Behövs inga kullerbyttor, sexiga kläder och sprakande raketer eller andra konstlade effekter.
Äger. Äger. Äger.
Jag ville frysa ögonblicket för evigt.
Charlez Aznavour (född 1924) har alltid varit Rösten för mig. Rösten med värmen, känslan, nyanserna. Rösten som berör och skapar ett underbart inre kaos av välbefinnande. Känslans dans i mitt hav av romantiska organismer, det är inget hav som berörs av strunt och tillkämpad glöd.
Min känsla är ingalunda unik för mig eller för publiken på Olympia för länge sedan. Det tydligaste beviset var en omröstning av Time Online och CNN där Aznavour röstades fram, med 18 % av rösterna, till århundradets artist. Långt före Elvis, Sinatra och Dylan.
Ja, ni läste rätt.
Så rätt!
* * *
Tiden går för oss alla, oundvikligt.
Lite vemodigt.
År 2004, live… Still going strong - 80 år gammal. Aningen omvänd: Vitt hår och svart skjorta… men äger fortfarande scenen och känslan. Plus mig. Pour toujours. Amen.
Deux tziganes sans répits
Grattent leur guitare
Ranimant du fond des nuits
Toute ma mémoire
Sans savoir que roule en moi
Un flot de détresse
Font renaître sous leurs doigts
Ma folle jeunesse
E khê raz, is cho raz
Is chê mênaga mênaga raz
E khê raz, is cho raz
Is cho mênaga mênaga raz
Läs även andra bloggares åsikter om rösten, Aznavour, fransk artist, århundradets artist, Olympia, Paris Intressant
24 Augusti , 2010 klockan 15:14
Kan bara hålla med. Vilken underbar artist och vilken 80-åring gör det där? Ingen!
24 Augusti , 2010 klockan 17:10
Hej, Ailas!
Men visst är detta en liten sångare med stor röst och framförallt, inlevelse som förmedlas med små medel.
Inte som i dagens läge med div. “spektakel” runtom.
EN man,som GER…härligt klipp
Detta kom mig osökt in på Jacque Brel, av någon underlig anledning och hittade ett bra klipp där han sjunger “Marieke” samtidigt som ett bildspel visas. Bra semestertripp
Jag började med ett klipp med Gilbert Becaud på min hemsida och nu rullar det på, av bara farten:-))
I går kväll blev det Placido Domingo och hans världsturné( 1987) med La Zarzuela-sällskapet som fångade min uppmärksamhet. Så det kan bli:-)
Ska vid tillfälle lägga ut det klippet också, men jag tror att man kanske bör känna till lite om just “La Zarzuela” såvida man inte gillar Placido Domingo. Då behövs ingen förklaring
När han sjunger “Noche de Amor”, DÅ, njuter jag till fullo. Både orkester och kör gör inte saken sämre.
Annars är det väl “No pude ser” som är mest känd och superbra den med.
Ack ja, det är lätt att fastna på YouTube för att göra en musikresa, bakåt i tiden.
Blåser som attan gör det här i Göteborg och himlen är svart som natten samtidigt som solen letat sig fram, just nu. En vacker kontrast fövisso, men det är väl bara till att vänta på att ösregnet och åskan ska braka loss.
Ha et gott!
Kramen, Agneta
24 Augusti , 2010 klockan 17:19
Agneta: Brel och Becaud… o la la la…! Jag gillar franskt… även filmer. Enkelt och raffinerat, låter känslorna spela. Borde vara lite bättre på franska än vad jag är, men håller faktiskt på att lära mig lite mer.
Aznavour, ja… det är just känslan och inlevelsen. Går rakt in och stannar där….
Domingo är också en favorit här, lyssnade på honom senast i går!
Det har mest varit sol här idag, men just nu duggar det mellan strålarna. Regnbåden är framme och jag önskar…! Lite mer vind än vanligt, men ingen storm. Men man vet aldrig vad som komma ska!
Kram
24 Augusti , 2010 klockan 18:49
Den rösten, den går inte av för hackor! Imponerande som vanligt.
24 Augusti , 2010 klockan 18:59
Ända sedan jag läste franska på 70-talet har jag varit svag för Frankrike, speciellt deras författare och deras artister. Han är bra, Aznavour, men det finns andra, t.ex. Chevalier, Trenet (”la Mer”), Bécaud. För att inte tala om kvinnorna, Piaf, Mathieu. Visst är fransmännen stolta över sitt land, ibland kanske överdrivet (”ce qui n’est pas clair, n’est pas le Francais! (La Rochefoucauld) Det finns ett ordspråk som säger: Var Gud fransman? Detta med tanke på det underbara klimatet och bördigheten. Dessutom finns det väl inget annat språk som gör sig så bra i sångtexter! Aznavour utnyttjar det till fulländning. Huruvida han är århundradets artist vill jag låta vara osagt, Sinatra är också stor, men det är ju lite olika genrer. Dessutom finns det en viss svensk populärartist som jag anser vara ett geni, faktiskt världsbäst, men han spelar i sin egen division. Kvinnorna går han inte hem hos!
24 Augusti , 2010 klockan 19:10
dr Feelgood: Visst finns det många fina franska artister - och kompositörer. Förutom de här i kommentarerna redan nämnda populärartisterna, klassiker som Debussy och Bizet exempelvis.
Aznavour hade känslan, inlevelsen, som ingen annan. Piaf hade också känslan, även om den var lite annorlunda. Mathieu… näppe! Hon bara sjunger rakt ut… inte att förakta, men gör inte henne speciell.
Nej, din artist går inte hem hos mig lika mycket.
24 Augusti , 2010 klockan 19:23
Mais oui, toujours! Jag bodde i Schweiz 1962-63 och då gick radion varm med just honom och dom låtar han sjöng!
24 Augusti , 2010 klockan 21:11
Ack kunde man bättre franska. L’année prochaine peut-etre…
24 Augusti , 2010 klockan 21:13
Britta: Ja, precis… nästa år, kanske? Lånade en roman på franska. Inte för att jag förstår då, men tänkte jobba mig igenom x antal sidor i den åtminstone.
Du kan mycker mer än jag, vill jag minnas!
25 Augusti , 2010 klockan 0:30
Underbar artist. Alla kvinnor i vår familj älskar honom.
1 September , 2010 klockan 20:31
Underbart! Ja, de äldre männen verkar vara både lyckliga och alerta av musik! Jag tänker då på CA och även Leonard Cohen, 76 år som jag tidigare berättat om…
1 September , 2010 klockan 21:18
Mia: Japp, Cohen är också en gammal goding! Det är riktigt härligt att se dem!