Hunden som mindre lyckad sparbössa :)
skriven av: ailas kl:10:05, 2010
På bilden ser ni den gullige mastiffvalpen Isis infälld i sin fina röntgenbild.
Det var nämligen så att husse Jeff började tycka att det lät lite konstigt om Isis när denne rörde sig! Det liksom klirrade om honom på ett mystiskt sätt. Husse blev mer och mer konfunderad och tog till slut valpen till veterinären. Tur var väl det! Det visade sig nämligen efter tagna röntgenbilder att Isis hade en massa främmande föremål i magen och riskerade ett dödshotande tillstånd! Valpen sövdes ner direkt och det blev en akut operation.
När veterinären väl var klar, låg det hela 100 stycken magsaftsdränkta mynt på bordet!
Kanske ville Isis försäkra sig om familjens framtida ekonomi och agera sparbössa, så att han inte skulle riskera att bli utan hundmat?
Hur långt de hundra slantarna räckte när veterinären väl presenterade räkningen har jag ingen kännedom om, men jag misstänker starkt att husse faktiskt fick komplettera med ordentliga penningar ur den egna sparbössan. Förhoppningsvis lärde han sig att bli lite ordentligare med småföremålen också.
* * *
Att många hundar kan stoppa i sig lite av varje i ett obevakat ögonblick är inget ovanligt. Jag minns att min dalmatiner försökte tävla med tvättmaskinen om att äta upp strumpor, så det gällde att vara mycket noga med att hålla dem utom räckhåll för honom. Det var aromen i de smutsiga strumporna som lockade, de rena brydde han sig föga om.
Det var för övrigt en lydig hund, men hade desvärre en tendens till ögontjäneri. Så var exempelvis det förbjudna överkastet ofta varmt när man kom hem, men hunden låg snällt i sin ombonade korg… och kom sedan slugt flinande för att hälsa. Han visste precis vad han gjorde. Jag behöver väl knappast berätta att hunden vann kampen om överkastet?
En gång hade jag precis gjort i ordning en vetedeg och gick inget ont anande till ett angränsande rum. Det föll sig inte bättre än att frestelsen tydligen blev för stor under tiden och hunden hade glupskat i sig hela degen på ett ögonblick! Det hade givetvis varit illa nog, men ni kan ju tänka vad som hände sedan? - Hunden började svälla upp som en ballong! Jag blev givetvis mycket orolig och trodde nästan att han skulle kunna spricka, om jag inte gjorde något. Så, ut med hunden på gräsmattan, där den simpla tjuven sedan blev föremål för en desperat och mycket bestämd omgång Operation Kräkupp, som faktiskt lyckades. På det viset slapp han att drabbas av sprängd magsäck. 
Har ni råkat ut för några liknande hundliga äventyr? Katter kan i och för sig, också.
Läs även andra bloggares åsikter om hundar, mastiff, dalmatiner, veterinär Intressant
16 September , 2010 klockan 10:31
Ja, du de där hundarna de kan ställa till det. Min svägerska berättade att deras jakthund straxt för jul i ett obevakat ögonblick lyckades sätta i sig nästan en hel julskinka. Jycken var inte särskilt populär i den stunden!
Ha en fín torsdag!
Kram Ingrid
16 September , 2010 klockan 11:08
Ingrid: Är det jul, så är det… och skinka är så gott! Låg ju där, serverad och allt… Men jag förstår, om husse och matte blev lite sura… det hade jag också blivit.
Min hund lyckades komma åt skinknätet och svålen, men dem fick han också spy upp… Han hade det inte lätt.
Kram
16 September , 2010 klockan 11:27
De kan de små liven och speciellt billigt är det inte.
16 September , 2010 klockan 11:29
Märkligt att Du frågade!
Jag har ett hundminne som är från en svunnen tid men som jag aldrig glömmer!
Hade två schäfrar på den tiden, en tik och en hane!
Straxt före jul hade jag gjort leverpasdej och korvkaka och satt ut på “bron” för avsvalning i två aluminiumformar ca i kg i var!
Hannen var så orolig och gick mot dörren och jag tänkte mig inte för utan släppte ut honom. Glömde bort det hela och när jag skulle ta in både honom och formarna var båda formarna borta från sin plats, de låg upp och ner, tomma ute på gräsmattan!! Jag blev ju f-d och trätte och gapade åt min kära hund.
Han satt i dörrhålet och tittade på mig och tog emot allt skället med mild blick! Så slickar han sig som en ko från mungipa till mungipa och ser ut som han sa”men matte det var ju så gott”!
jag blev så full i skratt och gapskrattade åt honom!
Där gick dock gränsen, utskälld det kunde han ta men inte att bli skrattad åt!
Han lommade skamsen iväg in under sängen och där låg han och smälte maten i nära två(2) dygn!
tack för att Du väckte minnet!
16 September , 2010 klockan 11:31
Selma: Nej, det gäller att ha en svällande sparbössa…
16 September , 2010 klockan 11:36
Kerstin: Ja, du… vilken härlig story, så här efteråt! Då var du förstås inte så glad… Men, som sagt, gott var det och han kunde ju rätt gärna inte veta, om matte hade satt ut formarna för hans räkning.
Känner igen det där, först skäller man och sedan blir man mild och börjar skratta i värsta fall…
Undrar hur hans mage mådde, där under sängen…
16 September , 2010 klockan 11:42
Då hade ni verkligen tur! Jäsdegar är direkt dödliga för hundar på grund av att det bildas någon form av alkoholsubstans i…
16 September , 2010 klockan 11:54
Znogge: Uh… *ryser* Jag hade ingen aning, men handlade rent instinktivt. Degen skulle upp och jag lyckades, som väl var.
16 September , 2010 klockan 15:56
Vissa husdjur är lite jobbiga, faktiskt. Som den här till exempel:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.10753913
16 September , 2010 klockan 16:06
Ama de casa:
Besvärligt djur!
Då är det mycket enklare med min fina Sotis.
16 September , 2010 klockan 17:31
Inga djurhistorier, men min lillasysters barnbarn lyckades leka med och gömma bilnycklarna!Kunde inte prata ännu, så det gick inte att få ur honom var han hade gömt dem! Kostade 1200 att skaffa nya. De fann dem efter en vecka, men då var det så dags!
16 September , 2010 klockan 17:37
dr Feelgood: Barn eller djur, då kan allt möjligt hända! Lite otur med bilnycklarna, förstås… men lite spill får man räkna med. De fick ju trots allt dubbla uppsättningar sedan.
16 September , 2010 klockan 18:13
Himmel så läskigt med vetedegen….det kunde gått illa…
Min kompis hundvalp (labrador) äter ochså konstiga saker…Hel nybakad kladdkaka…halv ost….och dotterns stringtrosor….men då fick han opereras akut….ja jisses… Tur att inte katter är lika stolliga….
Kram på dig
Margaretha
16 September , 2010 klockan 18:42
Margaretha: Ja, där hade jag faktiskt tur, för hade ingen aning om att det kunde vara SÅ farligt…¨
Vår hund åt en strumpa en gång, men kräktes upp den. En turhund, tydligen!
Kram tillbaka!
17 September , 2010 klockan 21:07
Stackars små hundar, inte lätt alltid! Undrar hur tufft alla gatuhundar har det där ute i världen, de borde ju få i sig både det ena och andra…
PS. Tur att hunden fick upp degen
17 September , 2010 klockan 21:22
Cecilia: På något sätt lär sig väl djuren i naturen vad som är bra och vad som är dåligt? Men visst gör de misstag, vilket ofta kostar dem livet…
Degen kom upp, ja… men det var mest min förtjänst.