Om Mördarbacke, väder och vilda hästar
skriven av: ailas kl:12:00, 2010
Mitt X brukade säga att katter och väder är som kvinnor… opålitliga och lynniga, varpå jag brukade kontra att sofistikerade varelser och naturens variationer kräver en utvecklad omgivning samt anpassning till rådande situation.
I går skulle en väninna och jag ta en skogspromenad, det hade vi bestämt och nog blev det fråga om just anpassning. Vädret var nämligen riktigt lynnigt under förmiddagen; ena stunden sken solen så vackert och i nästa smattrade regnet ner. Vi däremot var inte lynniga alls, utan höll den raka linjen. Ut skulle vi - och så blev det.
Vi tog oss uppför den branta Norra Klevaliden, backen som leder upp till naturreservatet Huskvarnabergen. Sträckan har använts i flera idrottsliga sammanhang, bland annat som varvlopp under Postgirot Open, då de tävlande skulle köra stigningen hela fem gånger! Jag lovar, det är rena döden, varför den tidigare cykelkungen Michael “Roddarn” Andersson döpte backen till Mördarbacken, inte helt utan anledning… Backen är 1,3 kilometer lång, med en stigning på 130 m och maxlutningen är 15 %. Enligt Riksidrottsförbundet är backen en “idrottshistorisk plats” och “landets enda backe av internationell standard”.
Notera väldigt noga att jag inte har berättat om hur vi tog oss uppför backen…
Väl där uppe valde vi en skogsstig som leder fram till en trevlig utsiktsplats. Det blåste en del uppe på höjden och jag kan lugnt säga att vi inte direkt saknade solglasögonen, det var ingen större risk att bli bländad av solen. Nåväl, jag skulle i alla fall ta den obligatoriska bilden, men ni ser ju av färgerna hur mörkt det var. På sitt sätt kan man kanske ändå säga att bilden är vacker, den visar höstens sanna ansikte, i en dämpad färgskala.
Vi satte oss ner i skydd av några trygga, stora träd, plockade fram fikat (idag var det jag som hade fixat mackorna!) och njöt av det vi såg. Staden, vattnet och de snabbt förbiilande molnen och rovfåglarna över Vättern skapade ett spännande panorama… eller skulle jag säga skådespel? Ännu mer kom vi att njuta av det hela, när vi upptäckte att det faktiskt började regna för fullt mittemot oss! Jönköping nästan försvann i dis och regn. En i sanning skön känsla; vi såg regnet, men regnet såg inte oss, om jag skulle uttycka mig så…
Normalt kan man faktiskt se ända till Smålands Taberg - ev av de högsta punkterna i Småland - men idag dansade Taberg i disets nyckfulla turer och skymtade bara fram då och då.
Mätta och upplivade av att befinna oss på rätt sida av regnet, promenerade vi småpratande raskt vidare och kom så småningom fram till en hage med dessa fina pållar. De var inte särskilt intresserade av några samtal med oss, även om vi gjorde våra små försök. Fast de visade tydligt i handling att de mådde bra: Den ena var helt sjövild och sprang glatt omkring i hagen, så att bakbenen sprätte högt uppe i luften, medan den andra verkade mest intresserad av att få i sig mat, men även den visade god förmåga att löpa. Lyckliga hästar, kom vi fram till!
När vi sedan skulle tillbaka ner till stan, valde vi bort Mördarbacken och körde i stället på smala byvägar som jag inte kände till sedan tidigare. Vi passerade flera trevliga små byar med, får, kossor och massor med hästar. Det är helt tydligt att hästgårdar är väldigt populära här utanför Jönköping-Huskvarna.
Vi fick en mycket trevlig utflykt och klarade oss alltså utan en droppe regn. Behöver jag säga att när jag väl var hemma igen, så kom även solen fram och höll sig sedan framme resten av dagen.
Ja… och nu förstod du ju också hur vi tog oss uppför Mördarbacken? 
Jag lägger in ett litet videoklipp från Klevaliden. Det ser kanske inte så jobbigt ut i en filmsnutt, men tittar man på träden och husen, framgår höjdskillnaden lite tydligare. Backen är inte särskilt go’ att tas med efter ett snöfall.
Läs även andra bloggares åsikter om Huskvarna, Huskvarnabergen, Mördarbacken, utsikt, hästar Intressant
19 September , 2010 klockan 12:50
Japp, där har jag tagit mig upp - med bil - även det en mäktig känsla! Visste inte att mördarbacken finns på YouTube!
19 September , 2010 klockan 13:04
Mia: Ja, det är en rejäl stigning.
Skulle inte klara många meter på cykel, även om den vore en värstingvariant
På You finns mycket!
19 September , 2010 klockan 13:30
En underbar utsikt, som på så många ställen i Jönköping/Huskvarna. Mördarbacken skulle jag nog inte klara sittande i alla fall, trots min gamla 12-växlade Crescent! Stående, kanske, men den är ju lång. Annars är väl “Mölndals Kråka” en av de värsta i Göteborg med omnejd. Den klarar jag sittande! Men den är inte så lång som mördarbacken. Får försöka någon gång. Syrgas i beredskap! Heave ho for the great open spaces!
19 September , 2010 klockan 13:36
Det var en präktig backe! Den skulle jag inte vilja försöka ta mig upp för på cykel.
Ha en fin söndag!
Kram
19 September , 2010 klockan 13:49
Hihi…en sån tur med vädret ni hade på er lilla utflykt…. Fantastisk utsikt…även i lite halvvisset väder ;o)
Jo blomman…det är en stockros….en perenn sådan…. Blommar flitigt varje år…jag har några olika färger från rosa till gul, vit och brunröd….
Kram på dig
Margaretja
19 September , 2010 klockan 13:57
dr Feelgood: Jag lovar, du fixar nog inte Mördarbacken stående heller… eller så är det cykeln som inte gör det! Backen är grym!
19 September , 2010 klockan 13:58
Ingrid: Nej, du kan lika gärna ge upp redan i förväg.
19 September , 2010 klockan 13:59
Mördarbacke kan vi inte skryta med men i stora staden finns Himlabacken”!
19 September , 2010 klockan 14:00
Margaretha: Vi hade det bra, hade varit värre att vara på andra sidan stan…
Tänkte lite på stockros också, men var så osäker. De finns tydligen i väldigt många olika färger! Tack för att du berättade.
Kram
19 September , 2010 klockan 15:06
Phu, det var brant men vackert!
Fina omgivningar är det runt Vättern!
Underbar stämningsfull bild!
Kramen*
19 September , 2010 klockan 15:45
Kerstin: Stämningen och skönheten finns där, låt vara att färgerna är dämpade. Kram tillbaka!
19 September , 2010 klockan 15:50
Znogge: Himlabacken finns det väl på flera håll i Sverige? Vill minnas någon hoppbacke uppe i norr… men nog inte den du menade?
19 September , 2010 klockan 16:33
Hahaha! FUSK att ta bilen (skulle jag också ha gjort
)
Tur ni klarade er undan regnet
19 September , 2010 klockan 16:34
Ailas! Är det säkert att ni inte tog lilla röda bilen?
19 September , 2010 klockan 16:49
Ama de casa: Visst är det fusk, men bra mycket enklare… Det är spektakulärt nog med bil.
19 September , 2010 klockan 16:50
Britta: Gjorde vi inte alls… Väninnans bil är inte röd
19 September , 2010 klockan 18:21
Själv har jag mest motionerat skallen och överdoserat friskluft.
19 September , 2010 klockan 18:26
Selma: Du motionerade väl hunden också? Eller han kanske klarade av den frågan helt själv?
19 September , 2010 klockan 20:12
Nej, min himlabacke ligger långt söderut!
19 September , 2010 klockan 20:39
Znogge: Jo, jag gissade det. Har dock inte hört talas om den backen… Söder är platt juhhhh!