Om de ungas nöd och stressade föräldrar…
skriven av: ailas kl:14:31, 2010
Media: AB
Om detta har jag skrivit många gånger, men kan inte låta bli att göra det igen efter att ha läst den länkade artikeln: Våra barn och unga har det inte bra känslomässigt. Det tål att upprepas! Frågan är om deras föräldrar mår så mycket bättre, förresten…?
Samtidigt som arbetslivet tillåts att hela tiden ställa ökade krav oroar sig många föräldrar för att de inte skulle vara perfekta. Det är bara det att de underskattar sin egen betydelse och tyngda av det dåliga samvetet curlar de och skämmer bort med sina sista krafter, i stället för att våga ställa krav och leda. Man har ju Gud bevars fått en halvtimmes “kvalitetstid”, då ska det minsann mysas. Följden har blivit känslomässigt tomma kravmaskiner som det sedan görs förnedringsprogram av på TV av typen ”Ung och bortskämd”. Sådant gör mig så upprörd! I stället borde det göras program om människor som ger av sin tid till sina barn och varandra, göra program om människor som ser andra värden i livet än att byta inredning och fjädrar efter varje nya nyck, som ser skönheten i sin näromgivning och inte behöver kickar i form av lyxhotell och det behövs program om människokärlek i vidare perspektiv än sex! Ska jag någonsin sätta på TV:n igen vill jag se något som förhöjer min tro på människan, något som bejakar själva livet.
Barnen behöver inte all den där trendiga inramningen med 555 leksaker och nya tekniska prylar i varje vrå av hemmet. Det behövs inte heller aktiviteter av alla de slag varenda lediga stund. Barnen behöver avkoppling, omsorg, ledning och kärlek för att bli trygga och harmoniska. De behöver älskande och mogna vuxna förebilder i sina liv och föräldrarna är i barnens ögon de som normalt är bäst skickade för den uppgiften.
Nu säger många att inte alla barn har alla de där prylarna och att de blir retade om de inte hänger med i vansinnesutvecklingen! Precis, så är det… eftersom de flesta faktiskt har accepterat just vansinnet och de som inte hänger med anses - och anser sig - vara mindervärdiga. Ingen har diskuterat kärlek och lycka med de unga, ej heller gett klara besked om att det inte är OK att mobba, kräva och håna!
Den där utvecklingen kan vi inte stoppa med bättre lagar eller tidskrävande sittningar i skolorna, utan det krävs en kursändring i varje människas tänkande hjärna. Vi måste hjälpas åt att stoppa vansinnet, ställa oss upp och säga STOPP innan vi offrat ytterligare en generation.
I den länkade artikeln krävs - observera detta ständigt återkommande ord krävs - större samhälleliga satsningar på föräldrar och ungdomar i form av utbildning för tonårsföräldrar, skolhälsovård, mentorer o dyl. Det är bara det att dessa satsningar knappast klarar att fylla de tomma själarna hur välutbildad personal man än anställer för uppdragen.
Det är inte så att barn och ungdomar inte vet, i stället handlar det om det de känner. Det är inte lika lätt att läka känslor som det är att lära en ny ramsa.
Den brinnande punkten är föräldrarnas tid för de unga, inte att sitta på tidskrävande föräldrautbildningar! Nog för att kuratorer och mentorer i exempelvis skolorna kan i någon mån hjälpa till, när något redan gått snett. Men, det är då så dags. Vi behöver se till att vi inte behöver de där kuratorerna som en allmänt accepterad resurs för snart sagt varje unge. De är inte sjuka, de bara känner sig ledsna och oälskade.
Vi är på god väg till ett moraliskt, andligt och även ekonomiskt sammanbrott med helsjuka krav och värderingar gällande livet. Vi har helt enkelt tappat kursen och irrar omkring i mörka labyrinter, styrda av de senaste trendernas hets och andra som ser möjligheten att kortsiktigt tjäna pengar på oss. Att hänga med i allt tror många är ett sätt att vara en riktig människa värd att älskas, framför allt av sig själva. Så folk stressar som galningar, hetstränar och -äter, jagar all världens falsk respekt, jämför sig ständigt med andra och dövar sedan med piller och alkohol… Ja, man glömmer bort att leva.
Ingenstans ifrågasätts den hets som dagens arbetsliv innebär. Inget parti ”kräver” kortare arbetstid utan alla satsningar ska utgå ifrån dyrbara reformer på experthjälp och nya verkningslösa lagar. Då finnas det medel, men det finns inte utrymme att korta ner arbetstiden, inte ens trots att massor med människor vill in. Vad kostar inte arbetslöshetsunderstöden till alla dessa? Vad kostar inte deras utanförskap? Har inte solidariteten för dem malts ner i habegärets gapande käftar, med den egna livskvaliteten som insats?
Jag kan inte se annat än ett stort samhälleligt tankefel där.
Lika illa är det med de enskilda människorna som inte har råd att avstå från någon förvärvsinkomst till förmån för sina barn, men har råd med utlandsresor, senaste prylar, fester och modekläder.
Jag kan inte se annat än ett stort individuellt tankefel där.
Det börjar bli dags att börja tänka! Var så säkra; de ytliga begären växer sig allt större ju mer folk skaffar sig, så via den vägen blir det aldrig råd till mänskliga värden. Den enda räddningen är att folk faktiskt börjar tänka på vad de håller på med och börjar prioritera livet i stället för döda ting. Det är hög tid att börja tänka nu.
Läs även andra bloggares åsikter om ungdomar, psykosociala problem, skolhälsovård, arbetsliv, arbetstidsförkortning, livskvalitet, statusjakt Intressant
21 November , 2010 klockan 15:05
Det finns väl inte så mycket mer att tillägga utom att jag håller med dig.
Vi har några exempel i bekantskapskretsen där en förälder valt att vara hemma med barnen för att de ska få en lugn och bra uppväxt. Man har valt att avstå från en lön, från tjusiga hem och från utlandsresor. Fler borde tänka om och göra likadant. Men idag är det ju bara “jobbe” som gäller. Alla som jobbar heltid och mer därtill premieras.
Ha en skön söndag!
Kram
21 November , 2010 klockan 15:09
Ingrid: Tack för ditt stöd, har börjat känna mig ganska ensam om denna uppfattning… samtidigt som jag blivit mer och mer säker på att inte ha helfel!
Känner också människor som satsat på sina barn och som ser dessa som det viktigaste i livet, inte som objekt som ska höja föräldrarnas status utan som en stor glädje och sättet att föra livet vidare…
Varm kram!
21 November , 2010 klockan 15:44
Den enkla sanningen är att barn mår bra av att ha tråkigt lite då och då. De behöver dessutom raka, tydliga och kärleksfulla föräldrar som sätter sunda gränser och inte är kompisföräldrar.
Fortsatt trevlig söndag!
21 November , 2010 klockan 15:45
Znogge: Japp! Att ha tråkigt är mycket utvecklande och nyttigt… det behövs ingen som hela tiden tutar i barn vad de ska hitta på. Låt kreativiteten flöda, de kommer snabbt på vad de kan göra.
21 November , 2010 klockan 16:40
Tack för ditt svar hos mig, Ailas!
Föräldrar som ser sina barn, ger mycket kärlek, sätter gränser, och är vuxna i förhållandet till sina barn och ungdomar är nog den bästa grunden.
Det räcker med att se på TV:s Ung och bortskämd för att ta sig för pannan och kräva en föräldraskola.
Varm kram!
21 November , 2010 klockan 16:53
Lambergsfrua: En föräldraskola tar ännu mer tid från redan stressade föräldrar. Jag undrar om det räcker med fler moraliska pekpinnar och experter utan vi bör nog börja ifrågasätta saker och ting från grunden., till och med mängden av det heliga arbetet. Jag kan inte se någon annan väg.
21 November , 2010 klockan 18:52
Ännu en gång kan jag ju bara hålla med dig till 100%.
Tack och lov märks det lite mindre på en liten ort som vår.
Vi är så efter i utvecklingen här, och i det här fallet är det bara av godo.
Många här har inte så mycket pengar, och det gör också att det där “måste-ha-tänket” inte fått fullt så stort fäste här, som på en del andra ställen.
Ändå finns det ju, och vi lever ju inte på stenåldern här heller…
Klart vi strävar efter statusprylar här också, men det finns ännu lite tid för att leva rätt kravlöst ibland också, och de flesta går på loppis och köper kläder och grejer till barnen ibland, istället för att bara köpa nytt.
Men tyvärr är det alldeles för lätt att dras med i köpkarusellen även här….
21 November , 2010 klockan 19:28
Ibland är det trist att inte jobba, men ibland är jag uppriktigt glad för att jag inte gör det. Idag är jag glad, för jag har alltid tid för mina ungar
21 November , 2010 klockan 19:41
Det “heliga arbetet”, ja. Jag är i en situation där jag inte längre behöver arbeta, jag är nämligen pensionär. Men vi anses inte fullt tillräkneliga om vi inte anser att arbetet är sin egen belöning. Jag håller inte med.
21 November , 2010 klockan 19:47
Karin: Va’ glad över att slippa den värsta hetsen! Trots kanske yttre glans är det livet inte mycket att hurra för. När de primära behoven är tillfredsställda är det viktigaste vi har ändå varandra… och det skadar inte att hjälpas åt, diskutera problem och bara veta att man duger precis som man är. En värld där man bedömer folk efter ställning, ägande, utseende etc skapar bara vrak.
Självklart menar inte heller jag att man inte skulle unna sig saker i livet, även något trendigt kanske. Men man ska inte låta den jakten ta över och bli en barometer för lycka. Av egen erfarenhet vet jag att man kan vara lycklig ändå!
21 November , 2010 klockan 19:49
Diana: Att vara ofrivilligt arbetslös är inget jag önskar någon. De som har mer jobb än de orkar, borde dela med sig… Alla klagar över stress, men ingen gör något åt det, de bara spinner på ännu mer!
21 November , 2010 klockan 19:57
Göran: Arbete kan berika och bra är när så sker, men det bör inte ta hela ens existens. Vi har ett annat liv också… och under vissa perioder är vi otroligt viktiga även på andra områden. För hela samhällets skull måste vi tillåtas att vara lyckade även som föräldrar, anhöriga och vänner. Människan är den enda varelsen som så fullkomligt struntar i sina närmaste (göken finns iofs också)… och sedan säger man att vi har de bästa hjärnorna!
21 November , 2010 klockan 21:47
Visst måste barn få ha tråkigt ibland, det är ju också en del av livet. De måste ju få referensramar. precis som det sägs ovan, så måste föräldrar sluta att vara kompisar, de skall vara förebilder, inte i så motto att bara tjäna en massa pengar och köpa saker, utan visa att de är vuxna som tar ansvar och står upp för det de tycker är rätt, inte bara vad som är den senaste trenden. Kort sagt lära barnen att tänka själva och få en egen identitet.
Bra artikel!
21 November , 2010 klockan 21:54
dr Feelgood: Folk vågar inte vara föräldrar, eftersom de har så lite tid med barnen. De vill ju gärna vara perfeka föräldrar, men glömmer bort sig själva och hur viktiga de är för barnen. Barn behöver inte perfekta föräldar, men de behöver tid och kärlek!
21 November , 2010 klockan 23:08
Skicka detta till våra kära politiker. Ett viktigt budskap som du formulerat utmärkt. Du borde bli politiker!
21 November , 2010 klockan 23:18
Anagonda: Tack, men jag tror inte att jag skulle platsa.
Men den här saken känner jag starkt för.
21 November , 2010 klockan 23:47
Visst har du rätt. Idag har “leverera” blivit ett nyckelord i samhället och ordet “kvalitetstid” känns väldigt patetiskt. Själv gjorde jag uppror mot prestationshetsen i samhället för sex år sedan efter att jag varit sjukskriven ett år för utmattningsdepresion. Idag är mitt viktigaste livsmål att må bra - och det gör jag också, just därför att jag tar det lugnt i livet.
22 November , 2010 klockan 0:20
Per-Anders: Ja, ibland kommer man till insikt den hårda vägen, men inte ens det verkar hejda vissa. Bra dock att du kom i insikt innan något ännu värre hände dig. Det måste varit en rejäl uppförsbacke ändå du hade att vinna över.
Jag vet ärligt talat inte vad det är som driver folk alla gånger. En svag självkänsla som ständigt måste smörjas och poleras?
Jag tar det ganska lugnt, har inget behov av trender och nycker. Gillar det lilla enkla livet. Därmed inte sagt att jag inte skulle shoppa, resa e dyl någon gång. Men någon shopaholic är jag verkligen inte.
22 November , 2010 klockan 9:13
Att som förälder finnas nära sina barn e det viktigaste som finns. Kärlek. Att ge beröm för något de åstakommit eller gjort som varit bra snålas det på tyvärr. Men det är viktigt! Oftast får barnen höra det dem inte gör m.m En massa negativitet.
Ett barn ska känna sig unik och älskad för det den är. Många kanske jämför sitt barn med andra och som du säger styrs av den “nya tiden” i uppfostran m.m
Ett barn ska få längta och inte få allt serverat. Det är sorgligt att det inte är en självklarhet. Det är svårt att vara förälder idag. Det är så mycke yttre omständigheter som styr. Men det bästa är att göra så gott man kan.
22 November , 2010 klockan 12:14
Emie: Du skriver så klokt! Många tror att det är kärlek att ge allt till barnet, men jag tror också att barnet behöver längta, ha tråkigt och få vara delaktig även i mindre roliga göromål. Min far brukade alltid säga att den som alltid är fin, är aldrig fin… dvs man lär sig inte att se och känna kontrasterna i livet. Men sedan är det också viktigt - precis som du skriver - att ge uppskattning och bekräftelse. Med kärlek.
Föräldrar behöver inte vara perfekta, barnen älskar dem ändå… men det är en god strävan att göra just så gott man kan.
29 November , 2010 klockan 11:07
Hej!
Kul! jag upptäckte din blogg när jag precis länkat till artilen i Aftonbladet. Har skumläst lite vad du skrivit en tid tillbaks. Det jag läst har jag funnit intressant och kommer nog att läsa mer. Håller med dig i mycket! Delar här med mig av en krönika från Norrland. Var så god! http://www.folkbladet.nu/205263/2010/11/23/skams-inte-for-den-enklaste-utvagen
29 November , 2010 klockan 11:45
Anna-Carin: Så trevligt att du gillar min blogg och givetvis välkomnar jag dig tillbaka!
Tack för den mycket fina krönikan. Det är precis så det är… Men, varför har politikerna gett upp? Det finns ju inte ens en strävan på kartan längre… Hur många barn och föräldrar ska offras?