Hjärtan blöder, frågorna hopar sig
skriven av: ailas kl:12:25, 2011
Här fanns det nyss en stad… På bilden tittar det unga paret med sitt lilla barn på förödelsen. Vad de tänker på kan vi ju var och en räkna ut.
Nya uppgifter kommer ständigt från Japan och värre och värre blir katastrofens omfattning för varje rad och bild som tickar fram.
Samtidigt som lidandet verkligen mer eller mindre förlamat mig hopar sig frågorna.
Hur kunde det exempelvis ta så lång tid innan man upptäckte att en hel stad utplånats och 10.000 människor saknades? Ja, inte ens endast en sådan stad, säger de senaste rapporterna nu. Hur många byar och städer ligger i ruiner?
Den förvirrade rapporteringen bevisar för mig att katastrofen och kaoset är mycket större än vi någonsin anat, det är den skrämmande slutsatsen jag drar. Jag hoppas dock innerligt att jag har fel.
Sedan kan man inte undvika att fundera på kärnkraften… Är det inte lite naivt att tro att människors byggen skulle klara naturens oerhörda krafter i så riskabla områden som exempelvis Japan? Jag vågar inte ens tänka på vad som hade hänt, om skalvets epicentrum hamnat på land, lite närmare något av landets alla kärnkraftverk… och det värsta är att alla vet att det kommer nya skalv. Ingen vet däremot var, när och hur starka.
“Risken för en partiell härdsmälta i reaktor 3 på kärnkraftverket Fukushima 1 är stor.” Härdsmälta… Människor flyr - och jag förstår dem.
Skrämd till tänderna är jag! Vad tänker då inte japanerna själva, liksom de miljoner människor i andra länder som också lever sina liv i högriskområden? Ja, eller lever någonstans över huvud taget. Ännu.
Men, hur tänker de ansvariga? Jag tror inte att det är tillräckligt att konstatera att “vi behöver energi“. Att egoismen gärna tar risken att skjuta fram konsekvenserna in i framtiden och till andra, är ingenting nytt, men i detta fall kan ju konsekvensen komma om en timme, nästa vecka eller nästa år…
Eftertanke, någon?
Världens kloka bör slå ihop sina huvuden, det känns mer rimligt än någonsin att tänka så idag. Japans nöd kan bli många andras död.
Ingen vet hur denna naturkatastrof kommer att sammanfattas med siffror när facit väl ligger framme. Men jag bävar. Frågan är, om inte vi alla blir berörda på något vis? Eller rättare sagt, vi är det redan.
Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, Japan, jordbävning, naturkatastrofer, jordbävningsområden I
13 Mars , 2011 klockan 14:41
Det är ju självklart att vi alla är och blir berörda. Det vi har sett av katastrofen är antagligen bara en del av toppen på isberget. På ett eller annat sätt, eller många olika sätt, så fortsätter “tsunamivågen”(utan vatten) att röra sig vidare över hela världen när det gäller både miljö, människor, ekonomi och gud vet allt.
Att man inte vet hur många byar, städer, människor som har försvunnit….jag tror att man måste förstå att ingenting fungerar, även de som sitter vid makten är chockade och försöker ta tag i det som man klarar av att ta tag i…söker halmstrån …någonting liknande har knappast mänskligheten varit med om tidigare. De har ett helvete i Japan nu. Det finns inte ord, helt enkelt.
13 Mars , 2011 klockan 14:41
Väl skrivet! Kärnkraften har alltid skrämt mig p.g.a. avfallet som ska förvaras i 100.000-tals år till en framtid som vi inte ens vet om kommer att finnas.
Så bygger vi människor kärnkraftverk, även i jordbävningsdrabbade områden. Vi behöver helt klart en “världsregering” som ser till att olämpliga platser inte får bebyggas och samtidigt ser till att dessa platser förses med energi som inte blir dyrare än om de själva byggt kärnkraftverket.
Egentligen önskar jag att kärnkraften försvann, att förnyelsebar energi utvecklades i snabbare takt än den gör i dag.
13 Mars , 2011 klockan 17:01
Hur kan de tro att de kan bygga jordbävningssäkert, när naturens krafter är så enorma. Hela Japans landmassa har förskjutits 2 meter.
Och inte vill de ha någon hjälp från Sverige!
Kram!
13 Mars , 2011 klockan 18:31
Karin: Jag tror inte heller att vi riktigt förstår vidden av katastrofen men ej heller hur det är att leva under ett ständigt hot. Just den här händelsen har gett en mycket tydlig påminnelse om hur sköra våra liv egentligen är. Vi har väl alla våra “tsunamin” i livet, men här blev vågorna extra kännbara för en hel nation. Japan känns som ett förlamat land som ändå kämpar och kommer fortsätta att kämpa. De kommer upp på fötter, men hur länge de står kvar oskadda vet ingen.
Det finns inte ord, helt enkelt… det har du fullkomligt rätt i.
13 Mars , 2011 klockan 18:34
Sladdertackan: Ja, en “världsregering” skulle förvisso finnas… FN räcker ingalunda till där.
Det är verkligen hög tid att prioritera energifrågan på riktigt. Vi har helt enkelt varit för slappa och massor med “energipengar” har hamnat på andra prioriteringar.
13 Mars , 2011 klockan 18:40
Ingrid: Många säger att Japan bygger allt så säkert, men det tror jag inte ett dugg på. Människan är oförmögen att besegra naturkrafterna när de väl sätter in. Det är bara att inse det, här fick vi ytterligare ett bevis. Tror inte att vi kan förstå vilka krafter det handlar om.
Kram!
13 Mars , 2011 klockan 18:43
Jag är förvånad över att alla tar uppgifterna om en explosion för gott. Det förvaras inget explosivt, inte heller något brännbart, i reaktorinneslutningen. Sen har jag fått höra att det var en vätgasexplosion och att vätgasen bildats när vatten kom i kontakt med det överhettade bränslet. Det kan hända.
13 Mars , 2011 klockan 18:43
Vatten är ju väte och syre.
13 Mars , 2011 klockan 18:50
Göran: De radioaktiva mätningarna då? Ljuger de om dem, till sin egen nackdel..? Någonting verkar inte vara helt friskt, det är väl utom allt rimligt tvivel?
13 Mars , 2011 klockan 19:05
Enligt experter på BBC är det oändligt mycket mindre utsläpp än t.ex Tjernobyl. Där var det bara ett skal, det sprack och radioaktiv gas läckte ut. Ytterskalet på japans kärnkraftverk är designade för att falla utåt och skydda det inre matallinslutna skalet. Tydligen håller man på att kyla med bor och havsvatten. Experterna trodde man hade situationen under kontroll. När detta är över kommer naturligtvis dessa defekter att åtgärdas. Och vi lever inte i ett jorbävningsområde!
13 Mars , 2011 klockan 19:17
dr Feelgood: Vi får hoppas att experterna har kollen, men säker är jag inte. Sådana här händelser visar människors litenhet så ytterst påtagligt. Men vi får fortsätta att göra så gott vi kan, något annat val finns inte.
13 Mars , 2011 klockan 22:15
Ja, det är många hjärtan som blöder nu.
Det är så ofattbart det som hänt i Japan.
och stackars barn som upplever detta…
Ja, det är ganska förvirrande rapporter om hur många som verkligen har omkommit.
samma som vad egentligen händer med kärnkraftverken
Jag tror också att katastrofen är ännu större än de talar om….tyvärr
13 Mars , 2011 klockan 22:46
Det slår liksom med dubbel kraft, när man tänker på att just Japan skulle vara världens mest jordbävnigssäkra samhälle….
Inget står emot naturens krafter och vi lär oss det aldrig!…
14 Mars , 2011 klockan 9:28
Inger Maryissa: Ja, jag tänker också mycket på barnen… Massor med barn mitt i allt detta kaos.
Uppgifterna varierar, vad är sant? Vad händer? Vad händer sedan?
14 Mars , 2011 klockan 9:30
Veiken: När det gäller naturkatastrofer av det här slaget finns det ingenting som är säkert. Jo, ett… Det blir KAOS. Den lilla maktlösa människan tittar på.
15 Mars , 2011 klockan 5:09
Det är en så oerhörd katastrof att man inte kan ta in den riktigt. Så många har dött, så många sitter i denna stund och väntar på hjälp som aldrig kommer. Ingen vet hur det fungerar med rullande strömavbrott tre timmar i taget som man har nu. Ingen vet hur det blir när bensinen tryter och man inte kan transportera in mat till 30 miljoner som bor i Tokyoområdet på det sätt som man brukar. Det finns ingen som kan överblicka konsekvenserna av detta eftersom vi aldrig upplevt det förut. Det är ett extremt tättbefolkat land med en hög civilisation, vilket innebär att det finns ingen självförsörjning i närområde, allt är beroende av att bilarna kan rulla snabbt och effektivt och att el fungerar.
15 Mars , 2011 klockan 8:49
Inga: Nej, vi förstår inte! Känner mig livrädd varje gång jag uppdaterar en nyhetssajt… och jag har gått omkring och känt mig ledsen. För… hur stor är den här katastrofen? Vad händer sedan?
Tankarna går till alla de drabbade, om och om igen..
Som sagt, vi förstår inte.