Om hemtjänst och människovärde
skriven av: ailas kl:14:49, 2012
Vi har läst den ena larmrapporten efter den andra gällande hur illa livet kan fungera för våra äldre som är i behov av hemtjänst eller äldrevård. Såväl privata som kommunala tjänster har fått berättigad kritik och det har exempelvis handlat hur ett stort antal människor springer ut och in i de äldres hem utan att uträtta särskilt mycket, hur många blivit bestulna och överdebiterade, om smaklösa och trista matlådor, om att människor med hjälpbehov inte fått bestämma själva i vilken butik de vill göra sina inköp och det har också handlat om frukostägg, påfyllning av kaffe och nu senast vägning av kissblöjor. Allt detta, liksom flera liknande omständigheter, visar hur vuxna med hjälpbehov helt enkelt avklätts sin värdighet i frågor som alla andra betraktar som självklarheter.
Jag tycker att det är alldeles utmärkt att bristerna kommit upp till ytan och hoppas verkligen att ålder inte skall ses som ett så negativt kriterium i fråga om människovärde. En gång för alla så består ett människoliv av olika faser och människor är vi hela tiden! Människor, men med olika behov.
I princip tycker jag att det är positivt med både kommunala och privata vårdgivare, för kanske hjälper konkurrensen dem emellan upp kvaliteten? De som inte håller måttet måste helt enkelt tas i örat och de riktigt dåliga - oavsett huvudman - måste bort! Bort!
Många privata vårdbolag har på sina hemsidor en ambitiös beskrivning av sin verksamhet. Samma goda ambitioner har jag funnit på flera kommunala sidor. Må de alla verkligen leva upp till personliga behov inom hemtjänsten, på vårdtagarnas villkor. Det är otroligt viktigt att ha en engagerad, kompetent och empatisk personal som grund för kvaliteten i omsorgsarbetet. Kontinuiteten och “personkemin” gör att vårdtagaren känner trygghet och trivsel i sin beroendesituation.
Ja, men vackra ord räcker inte!
Det bästa sättet att uppnå ökad kvalitet måste vara en uppvärdering av det arbete som vårdbiträdena gör! På det sättet ökar chansen på lyckade rekryteringar, det är jag övertygad om.
Läs även andra bloggares åsikter om hemtjänst, äldreomsorg, vårdbehov, privat hemtjänst, kommunal hemtjänst I
25 Februari , 2012 klockan 15:26
Håller helt med dig. Ibland tror jag just att människor glömmer bort det naturliga förloppet i livet. De som är aktiva tror väl inte att de blir gamla?
Själv jobbar jag med nyfödda, så det är en kontrast.
25 Februari , 2012 klockan 15:26
Mycket bra inlägg. Gilla!
25 Februari , 2012 klockan 15:29
Anagonda: Vi har väl allt mer kommit att bedöma människovärde i pengar? Det är djupt tragiskt.
25 Februari , 2012 klockan 15:30
Penna: Tack till dig.
25 Februari , 2012 klockan 15:30
Vissa saker måste bara lyftas och detta är en sådan. Det är en skandal hur det går till inom vissa bolag och hur en del äldre har det. Här ska inget sopas under mattan för nog vill vi alla bli gamla under trygga former!
Trevlig kväll!
25 Februari , 2012 klockan 15:32
Znogge: Exakt så är det! Efter ett långt liv bör man få behålla sin värdighet och sitt människovärde.
25 Februari , 2012 klockan 17:17
Det är så synd att många människor får leva sina sista år som samhällets “restprodukter”. Alla har rätt till ett värdigt liv, och det inkluderar våra gamla. Själv är jag rädd för att bli gammal, och det beror på att jag fasar för den “omyndigförklaring” som även fysisk hjälplöshet på något sätt innebär. Det är för mig en mycket känslig sak att bli utlämnad åt andra människors godtycke.
Det krävs stor förståelse och empati av den som “tar över rodret” i en annan människas liv om värdigheten ska bevaras hyfsat intakt. Vårdgivaren ska inte pracka på vad den tycker är det rätta i form av minsta godtagbara insats hela tiden. Det måste fortsätta att finnas valmöjligheter även i en gammal människas liv, samt en respekt för att vi alla är människor tills vi sluter ögonen för sista gången.
25 Februari , 2012 klockan 18:14
Hej på dig Ailas!
Du har naturligtvis helt rätt i det du skriver men tyvärr är det en utopi numer. Som sjuk,oavsett ålder eller “gammal” ( 65+) har vi inget värde alls. Vi är alla en belastning och måste “rätta oss i ledet” annars blir vi utan hemtjänst/vård. Det är ideliga nedskärningar inom hemtjänst/äldreomsorg och fler är på gång för att spara pengar.
Både privata och kommunala hemsidor är rena rama drömmen liksom alla vackra brochyrer som kommer men de är så långt från verkligheten så jag skäms över att vara svensk.
Vi blir alla behandlade på samma sätt oavsett sjukdom/ålder. Är man inte lite senil så blir man det snabbt. Att kontakta div. chefer för att ställa frågor och även komma med förslag till förbättringar är ingen “höjdare” om jag säger så. Tvärtom, som vårdtagare/medborgare ska jag inte ha någon åsikt alls eller inbilla mig att jag har rätt till de “insatser” av personalen som är beslutade av socialsekreterare/biståndsbdömmaren. Att dessutom betala via skattsedeln och en faktura varje månad innebär inte någon rättighet utan det är en skyldighet.
Nä, att “sticka upp” och försöka förbättra är icke populärt. Att vara 65+ innebär per automatik att man är mindre vetande om man är funktionshindrad.
Har varit i kontakt med en politiker inom SDN här i stan som sa sig vara förfärad över hur besluten som dom fattar förvandlas under resans gång via mängder med småchefer till något helt annat. Men damen i fråga har inte hört av sig och ej heller visat intresse av att följa upp resultatet av besluten. Lämpligt att göra i alla sammanhang.
Att leva med smärtor dygnet runt förbättras inte av att bli kränkt å det grövsta i det egna hemmet,
det leder till något helt annat tyvärr.
Personalen inom kommun/stat sitter tryggt på sina jobb och att byta ut någon som inte sköter sitt jobb är en omöjlighet.
Vi måste lära oss att bli
“degraderade” till icke tänkande individer med egna personligheter och behov och behandlade därefter.
Det är den bistra verkligheten.
Bra inlägg! Hoppas att de som verkligen behöver läsa dina rader
också gör det!
Trevlig helg!
Kram, Agneta
25 Februari , 2012 klockan 19:26
Annalena: På något vis verkar det som om andra värden än de mänskliga har tagit över mer och mer. De vars uppgift är att hjälpa till har glömt bort den huvudsakliga anledningen till sina positioner.
Det här är något som verkligen behöver debatteras… livets olika skeden och hur de flesta av oss genomgår dem.
Tack för bra kommentar.
25 Februari , 2012 klockan 19:31
Agneta: Ja, du talar ju ur erfarenhet och vet verkligen hur läget är. Det gäller att vara bråkig, högljudd och enträgen… men sådant tar kraft och den som är svag orkar inte alltid, särskilt inte de som hör till generationen som aldrig bråkat förr.
Det känns ganska hemskt att så många befattningshavare glömt bort varför de uppbär lön och vad som är deras huvudsakliga uppgift.
Vi får fortsätta att väsnas för att göra livets olika faser så bra som möjligt för människorna!
Varm kram till dig!
25 Februari , 2012 klockan 21:32
Det är naturligtvis oerhört viktigt att de äldre får den vård och omsorg de behöver som gamla. Har sett mycket inom vården som gör mig skrämd över att bli gammal, speciellt som man numera måste vara nästan hjälplös för att komma in på ett boende. Om vården är offentlig eller privat har ingen betydelse, huvudsaken är att den tar hänsyn till den gamle/gamla och tillgodoser deras behov adekvat.
25 Februari , 2012 klockan 21:52
Jo, man blir förskräckt när man hör och läser om hur illa det kan fungera för äldre som är i behov av hemtjänst eller äldrevård
Tyvärr är inte detta något nytt….vet det efter att ha jobbat inom äldrevård / hemtjänst under 90-talet…..och fick se och uppleva saker som gjorde mig ledsen
och speciellt efter det att det började “sparas” och dras in på personal…
Det är bra att det nu mera kommer upp till ytan så att människor vet…
och missförhållanden finns i både privata och kommunala vårdgivare..
Och ja, det är viktigt att ha en engagerad, kompetent och empatisk personal
och kontinuiteten är också viktig…att vårtagare kan känna sig trygga
kram
25 Februari , 2012 klockan 22:10
dr Feelgood: Helst vill man inte bli beronde av andras omsorger. Knall och fall är nog att föredra.
25 Februari , 2012 klockan 22:12
Inger Maryissa: Förstår att du genom egen erfarenhet sett ett och annat! Låt oss hoppas att det kommer att bli bättre nu när arrangörerna vet att de har ögonen på sig.
Kram!
26 Februari , 2012 klockan 12:00
När min mamma blev sjuk och behövde vård så var jag oerhört tacksam över den fina omsorg hon fick. Jag åkte ofta upp till Skellefteå och hälsade på. Personalen var helt underbar, och dessutom var det samma människor hela tiden. Fantastiskt!
Det är inte all äldreomsorg som är åt pipsvängen. Tack och lov!
26 Februari , 2012 klockan 12:10
Ama de casa: Jag känner också till många fall där det hela fungerar alldeles utmärkt. Så var det exempelvis med min pappa. Desto tristare att så många råkar ut för dåligt bemötande och dåliga förhållanden i övrigt. Därför måste vi ha öppna ögon och en hög röst.