2 Vad handlar bloggen om?
Ja, det är en mycket intressant fråga; har själv ställt den flera gånger!
Bloggen handlar egentligen om allt och inget, men i grund och botten finns det ändå någonstans ett samhällsengagemang, som åtminstone stundtals tittar fram i och mellan raderna. Ibland vill jag få läsaren att reflektera, men inte genom brutal tvångsmatning eller sylvassa pekpinnar.
I grund och botten är jag lite av livsfilosof, som tycker om kommunikation, att iaktta människor och händelser och försöka analysera hur det moderna livet påverkar oss, våra barn och medmänniskor. Det bekymrar mig en aning att så mycket annat än förnuft tycks påverka människors handlande. De hinner inte alltid med sin själ…
3 Hur kom du på namnet på bloggen?
“Örfilar & Gladsparkar” beskriver ganska väl min syn på det samhälle vi lever i. Det finns många saker som irriterar mig och då kommer viljan att dela ut örfilar fram, men å andra sidan är jag glad och tacksam över att få leva här och nu och är mån om att fokusera på livets glädjeämnen. Mycket av de finaste är faktiskt helt gratis!
4 Hur mycket tid lägger du på bloggen?
Det har varit väldigt olika! I mina ambitiösaste stunder har jag försökt skriva genomtänkta och välformulerade inlägg, men ofta har det känts som om sådana viktiga ämnen inte gett tillräckligt mycket gensvar, så med tiden har jag nog mattats lite.
5 Följer du andra bloggar?
Ja, jag följer vissa bloggar, som på ett sätt blivit nästan som mina personliga vänner.
6 Hur ska en bra blogg vara?
Jag tycker bäst om bloggar som får mig att stanna upp och tänka till. Det behöver inte alls handla om några revolutionerade saker och tankar, men människor med åsikter, gärna underfundigt formulerade och illustrerade med trevliga bilder brukar tilltala mig. Jag är inte det minsta intresserad av egotrippar där vederbörande mest bara exponerar sig själv på ett ytligt sätt.
7 Får du någon respons av dem som läser din blogg?
Dialogen med läsarna har alltid varit viktig för mig! Allra trevligast är kommentarer där jag märker att läsaren verkligen tagit sig tid att läsa mitt inlägg samt i sin kommentar återgett sin syn, för eller emot. Det är inte det slentrianmässiga “bra skrivet” som taggar mig.
13 Maj , 2012 klockan 21:29
En sådan fin blogg som du har måste du hålla på med. Det är ont om sådana!
13 Maj , 2012 klockan 22:52
Ditt samhällsengagemang är det nog inte fel på och när jag såg din titel “Örfilar och Gladsparkar” hos någon annan bloggare, kunde jag inte motstå att undersöka vem som dolde sig bakom den.
Jag försöker kommentera när jag har varit på besök, men ibland är min intelligensnivå inte tillräckligt hög för att få till något vettigt och då avstår jag. Det är ju inte mycket mening med att bara stryka medhårs
Kram och tack för en läsvärd och intressant blogg!
14 Maj , 2012 klockan 9:15
dr Feelgood: Tack för detta! Det finns gott om fina bloggar, men också väldigt många helt ointressanta.
14 Maj , 2012 klockan 9:20
Ingrid: Tack för detta, Ingrid.
Det är klart att din “intelligensnivå” är tillräcklig, men jag håller med om att ett slentrianmässigt “stryka medhårs” är i längden tråkigt. Det är just tankeutbytet som gör bloggandet intressant och bidrar till utveckling.
Kram!
14 Maj , 2012 klockan 15:55
“Bra skrivet” *fniss*
Läser din blogg men är dålig att kommentera, jag veeet. Känner lite att min intelligens sviktar (lånade jag från Ingrid här i en kommentar) och jag vet inte vad jag ska skriva. Håller många gånger med, men jag vill inte bara klia under hakan och tycka att det är bra skrivet.
Såna frågegrejer brukar skickas runt som “utmaningar”, jag har inte riktigt fattat vitsen med att det är just en utmaning så jag snodde dem bara rakt av som sagt från min lokala blaska och det var trevligt att läsa dina svar också.
Anna o Lussebullekissen.
14 Maj , 2012 klockan 17:24
Anmaja: Hehe, tack för det.
Den här sortens frågor kan vara kul som omväxling ibland, inte minst när man inte riktigt känner den rätta lusten att blogga. Då kan ett sådant här inlägg blir en räddningsplanka.
Den svarte på fönsterbrädan hälsar!
Inte är det något fel på din “intelligens”, för att citera lite av svaret till Ingrid… Skriver någon för smarta kommentarer, kanske jag inte ens förstår dem.
14 Maj , 2012 klockan 19:38
Hej på dig, mossiga tanten! Aha, du har hållit på sedan 2009, inte illa. Det var ju inte så länge jag upptäckte den… via bok.nu om jag inte minns fel. Själv började jag 2005 och då måste man förnya sig mellan varven för att lusten inte ska försvinna.
Alla gillar inte det förstås men “my mess, my business”. 
14 Maj , 2012 klockan 19:42
Pumita: Ja, så är det, följ ditt eget hjärta. Det är du som känner slagen… och ska dansa i takt med dem.
Denna blogg slår snart i taket när det gäller bildutrymme… Sedan vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska hitta på!
15 Maj , 2012 klockan 10:01
Man får väl betala en liten summa till Blogger om det är slut på bildutrymmet, eller?
Jag kopierar frågorna och besvarar dem på min blogg någon gång i framtiden. Det är inte så dumt att tänka till om bloggen ibland. Den tar mycket tid, kanske det inte är värt det?
15 Maj , 2012 klockan 10:32
Musikanta: Har försökt få svar från svenskablogg, men…
Ser fram emot dina svar på frågorna!
Bloggen tar den tid vi vill ge den… och det varierar i tiden.
15 Maj , 2012 klockan 14:26
Det är alltid lika intressant att kika in hos dig oavsett vad du skriver om. Vilken bra ide med sju frågor som räddade dig
Hoppas du inte kylt ner dig nu när du varit i trädgårdslandet.
Ingen sol hos mig idag, men de har lovat till helgen.
Kram
15 Maj , 2012 klockan 18:13
Lotta: Tack för det, fina Lotta!
Här skiner solen just nu, men det har även varit regnstänk mellan varven.
Ska bli fint till helgen, jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Kram
16 Maj , 2012 klockan 6:43
Jag uppskattar Din blogg, kanske mest för att den innehåller just det där som Du skriver inte gett Dig så mycket respons; de där genomtänkta och välformulerade inläggen.
Det är inte så många som skriver såna egentligen, det mesta är ju dagböcker i bloggosfären. Och det kan också vara trevligt, men omväxling förnöjer.
Om man ska ha många läsare och många kommentarer så antar jag att man ska nischa sig och hålla sig till det. Men jag har svårt att låta bli att skriva lite olika. Själva skrivandet är ju så roligt.
16 Maj , 2012 klockan 8:26
Inga: Tack för det… Som så ofta så finns det olika sidor och givetvis gäller det även bloggandet. Jag har faktiskt ibland funderat på en lite mer nischad blogg, men kommit fram till jag nog mest är en “spånkorg” i alla fall… Varför då låtsas att vara något annat?
Håller med; det är själva skrivandet som är så roligt!