Om kabbeleka och maskrosängar
skriven av: ailas kl:10:25, 2012
Idag får jag ta risken att någon kommer att betrakta mig som banal, flummig och utan verklighetsförankring… som vindflöjel eller ett aningen förvirrat flygfrö från den egna abundanta maskrosgården.
Låt vara, sämre komplimanger har jag fått under mina år.
Just den här tiden - månaden maj - ger mig en önskan om poetens fulla förmåga till odödliga strofer. För någonstans, djupt inom mig, känner jag så stort och varmt, så ödmjukt, så att jag nästan svävar upp i majvindens banor.
Men, bara nästan… för vare sig mina ord eller vingar bär. Ändå ser det så enkelt ut när en liten fågel - som vi ofta inte ser som särskilt kostbar - gör det… och det känns så på pricken, när jag läser en mästares ord.
Så värdera inte mina ordval, de är hastigt påkomna… försök bara släppa den eventuella vardagsspänningen i dina axlar och låt tanken sväva en stund… och finn dina egna bilder. Annars får du gärna låna mina.
En vårregnsfuktig skogsbäck; full av lysande kabbeleka - en del kallar den bäckros - med sina vackra gula foderblad, i njutning av livets vatten, förrädiskt lockande under gran och björk.
- Gå inte dit, du solkar ner dina skor!
- Nej, jag ser dem ändå.
Följ även med mig förbi en rikligt blommande maskrossluttning, så vacker att du nästan slutar att andas. Ja, om du låter estetiken ta över, se blommornas sköna behag, och icke tänka på den desperat hopkomna hinken hemma i trädgårdstäppan, full av slokande skönhet. För vad är ogräs, om inte enbart människors eviga försök att sätta allt i diverse fack?
Sjön glittrar så vackert bakom trädstammar och sly. Smyg lite närmare, närmare; varför inte sätta dig en stund på en strandkantsstubbe? Vad gör det, om det fastnar naturspår på klädesdräkten? Öppna i stället dina sinnen och låt det milda briset smeka din hud, ögonen vila på det aldrig helt vilande vattnet… som bär dina önskningar och så ock gör även den outtröttligt kvillrande fågelsången. Naturens dofter kittlar i dina vibrerande näsborrar, som ett bevis på existensen av riktigt liv. Smaken då, kanske du säger? Vad sägs om ett blad av harsyra, som förnimmelse från barndomens forna dagar? Inte dog vi av lite oxalsyra då, inte gör vi det heller idag…
Du är i balans. Låt inte en massa världsligt strunt “skymma sikten” för din rika stund. Du lever och du lever rikt.
Läs även andra bloggares åsikter om maj, insjö, kabbeleka, harsyra, maskros, svensk natur, lycka, våra sinnen I
16 Maj , 2012 klockan 16:59
Flummigt välformulerad skulle jag vilja säga
Men än är jag nog inte helt i balans…
Önskar en trevlig kväll!
16 Maj , 2012 klockan 19:31
Du närmar dig Linné med dina vackra formuleringar! Länge sedan jag såg ordet abundant, ett trevligt återseende! Visst är naturen underbar, just nu läser jag Brusewitz:”Anteckningar från en Glänta” Du är lika bra som han!
16 Maj , 2012 klockan 21:02
Znogge: Ibland drabbas jag av någon form av euforiliknande tillstånd, så jag blir väldigt flummig och drömmande.
Trevlig kväll blev det, hade min underbara sonhustru här. Vi lagade mat tillsammans och sedan blev det prat och skratt… bakelse till kaffet.
16 Maj , 2012 klockan 21:35
dr Feelgood: Ojdå, det var inga dåliga komplimanger. Undrar om jag kan sova i natt…?
17 Maj , 2012 klockan 11:14
Jag läser och läser, läser om igen så att jag är säker på att jag inte missat någon stavelse av det vackra.
Så fint formulerat, du är en mästare på att även trollbinda oss läsare.
Ha en underbar fortsättning på dagen.
Kram
17 Maj , 2012 klockan 15:27
Lotta: Tack, tack… det var väl ändå att ta i, men roligt om du gillade mitt flummande.
Kram!
17 Maj , 2012 klockan 15:29
Hej min bloggfavorit!
Så vackert skrivet så jag ryser. Så sant är det också. TACK med en varm kram.
17 Maj , 2012 klockan 16:15
Anagonda: Oj, även du tycker om flum?
Kram tillbaka
18 Maj , 2012 klockan 4:14
Så rätt och så fint det känns, allt Du skriver!
Naturen är rena medicinen!
Ha en fin dag*
18 Maj , 2012 klockan 4:44
Visst är det så vackert så man blir lyrisk just nu. Och äntligen kommer det fina vädret och man kan vara ute.
18 Maj , 2012 klockan 5:45
Kerstin: Rena medicinen, precis… själen lyfter, hela kroppen helas.
18 Maj , 2012 klockan 5:45
Inga Magnusson: Mulet här idag, men ännu hinner det bli bättre… dagen är bara barnet.
18 Maj , 2012 klockan 7:54
Att leva
i de ljusa villkorens värld
o sommar
bjud oss in!
Bjud oss ditt vin: din grönska,
dina palissader -
klorofyllets kornbrygd i murgrönsdjup alkov.
En väv av höga orgelpipor brusar
i celler fram ditt lov -
Att leva
i ljusa villkors värld
o sommar
bjud oss in!
Rabbe Enckell
18 Maj , 2012 klockan 9:39
Britta: Inte så mycket att tillägga! Så vackert. Rabbe, han kunde!