Idag skiner solen från en klarblå himmel, men temperaturen orkar inte upp till några nivåer som tillfredsställer min otåliga vårlängtan. Det är sisådär 2-3 plusgrader och det töar så sakteliga. Åt rätt håll, åtminstone.

Fast ja, egentligen är det säkert mest positivt att våren seeeegar, eftersom en för våldsam snösmältning kan få trista konsekvenser för källare som ängar.

Ett pålitligt vårtecken är också alla skriverierna om figuren, baddräkten och de nya trenderna inför kommande säsong. Det är omtänksamt av media att redan nu bry sig om ens gäddhäng, celluliter och ihopsamlade vinterkilon, så att man inte missar att börja hårdträna! För det måste sägas, inte blir det lätt att kränga in sig i de nya trendiga vårkollektionerna som visats upp. Det såg ut att vara mycket hud och lite plagg, nämligen…

Jag skulle behöva skaffa mig minst en personlig tränare, ett halvt gym och så börja plåga mig till max, för att få den åtråvärda belöningen på självaste midsommaraftonen; stå där i sommarstassen, fin och fräsch som en vidja. Tänka sig, några ytligt bekanta skulle bara passera utan att säga hej, eftersom de inte skulle känna igen mig i min nya look.

* * *

Om jag skulle lämna avdelningen drömmar och återvända till verkligheten, så blir det i bästa fall cykelåkning till jobbet under de vackraste vårdagarna och förstås en och annan dröjande promenad i de sköna vitsippsskogarna (oj, som jag längtar!).

Sedan… Marc Jakobs, Stella McCartney, Rick Owens, Ann Demeulemeester, Chloé och alla de andra får förlåta mig, men förmodligen kommer jag att slita på de gamla jeansen igen…

The same procedure as last year! Man är trots allt en vanemänniska, yeh!

Läs även andra bloggares åsikter om vårmode, våren

Intressant

Det var en ganska gråtrist dag här i Jönköping idag. Snösmältningen framskred långsamt och nu ikväll är det ett par minusgrader. Blir nog fler i natt. Tittade precis på SMHI:s prognos på nätet och den lockade inte fram precis några vildare glädjeskutt heller. Mars, javisst! Ännu kan nästan vad som helst kunna hända! En liten snöstorm eller så… och inte ens april är säker.

Nu gäller det bara helt enkelt att stå ut, drömma sig bort och vänta. Min inspiration lyser mest med sin frånvaro, tankarna sover… befinner sig inte ens i närheten av sin smedja. Jag bara finns, finns, finns… men får nästan nypa mig i armen för att inse att så är fallet. Marsdvala.

Semester är ett av de magiska orden som ändå brukar sätta i gång associationerna och skapa positiva förväntningar, för i alla tider har vi nordbor längtat till sommaren; den årstid som har det tunga ansvaret att hela och återbygga oss efter den mörka och kalla vintern med alla sina krav. Den kommande sommaren kommer, av självklara skäl, att få ett extra tungt arbete för att göra folk av oss vinterpinade individer igen. Med mig exempelvis blir det inte lätt… jag är faktiskt vinterdepp på riktigt. Har smägnällt länge på kyla och snö, men känner nu att mitt normalt hyggligt goda humör faktiskt har dalat en del. Inte mycket som känns lockande, utan jag bygger mest upp hinder och ursäkter för att slippa göra något. Samtidigt vet jag givetvis att aktiviteter piggar upp och bleker bort passiviteten. Men…

Surfade runt lite, så där på måfå… Platser, information, bilder, idéer.

Kanske börjar det ändå bli dags att tänka på vad som ska hända under sommaren, om man själv får bestämma. Blir det någon semesterresa och i så fall vart…?

För många är ekonomin det faktum som bestämmer mer än den egna viljan. Det är lätt att man hamnar i konflikt med alla lockande skriverierna i media och så den krassa verkligheten. Vill, men kan inte! Å andra sidan kan det vara ännu värre för dem som kan, men vill inte… Har helt enkelt inte lust och ork, vill bara vara… Det gäller alltså att finna ett semesteralternativ som passar både orken, ekonomin och drömmen.

Själv har jag funderat lite på en cykelsemester, med ganska korta dagsetapper. Efter vinterns innesittande skulle det säkert vara välgörande för både kropp och själ. I den länkade artikeln utnämns Estland som Europas billigaste semesterland för oss svenskar. Kombinationen cykel och spa i Estland skulle kanske kunna vara något? Har iofs alltid drömt om att någon gång cykla på Gotland också, men ännu har jag inte gjort det… Andra alternativ har alltid dragit det längsta strået till slut. Gör det kanske i år också.

Hur är det med er andra? Har ni börjat fundera på sommaren ännu?

Läs även andra bloggares åsikter om cykelsemester, vinterdepp, Estland
Intressant?

I samband med den Internationella kvinnodagen diskuterades det i media kvinnors demokratiska rättigheter, jämställdhet både i arbetslivet och i hemmen etc. Förvisso återstår det mycket arbete, särskilt om vi diskuterar frågorna globalt.

Men hur är det här hemma, i ett av världens mest jämställda och demokratiska länder? Hur mår kvinnorna i Sverige? - Ett allmänt konstaterande måste väl ändå bli att vi kvinnor i Sverige har det på många områden mycket bra, jag tror att vi till och med har det bättre än vad vi inser själva. Men givetvis, allting är ju relativt och beror alltid på vad man jämför med och/eller vad man önskar.

Med jämna mellanrum kommer det emellertid larmrapporter som pekar ut hur illa många av våra unga tjejer mår. Vad är det som sker? Kräver de helt enkelt för mycket av livet eller är det tvärtom?

Innan jag glömmer bort det, så vill jag säga att alla idiotiska s k tjejtidningar som lanserar vansinnesideal och nonsens borde slängas i sjön så fort isarna lättar… Buntas ihop och dränkas med hjälp av stora, tunga stenar. Vidare borde alla urfloppade TV-serier som idoliserar bimbostyk och destruktivt beteende plockas ur tablåerna och förpassas till Evig Glömska.

De ytliga idealen har vaskat fram fler än lovligt många ytikoner som sänder felkodade signaler till andra. ”Ser du inte ut som jag och är lika kaxig som jag, är du inte värd ett skit, bara en billig nolla som man har rätt att kräkas på…” Det pågår ett hårt spel med påklistrade gladmasker, men med tomma och vilsna blickar, där sorteringskriterierna är de trendigaste prylarna från de hippaste ställena, de attraktigaste och tuffaste killarna, synas och höras mest… Smart, snygg, hipp och köpa mera grejer. Men, egentligen handlar det om stor inre osäkerhet som man desperat försöker maskera med allt djärvare attiraljer, samtidigt som man njuter av sitt primitiva ”överläge”.

Vad jag önskar att andra kunde lära sig att se igenom och ta avstånd från allt detta! Varför ens försöka hänga med i ett ekorrhjul som bara skapar stress, negativa tankar, sömnproblem, ätstörningar, alkoholbruk, tomhet, rädsla och ångest? Parallellt upplever många skilsmässor, svek, relationsproblem, överkrav… och följden blir själens djupa smärta som söker sig till snart sagt alla kroppens celler. Många söta, duktiga och ambitiösa tjejer skär sig, går med släckta ögon, bär klump i magen och umgås till och med i självmordstankar samt känner sig oälskade, otillräckliga och alltså - mår illa.

Var hittar vi förebilderna som kan klä av de falska idealen och blottar deras skrala byggen samt visar tjejerna äkthet, ödmjukhet och djupare kärlek? För tjejerna måste få klart för sig att de duger, att det inte är deras skal som är viktigast utan det de har inom sig, det sanna jaget. Hur och var kan tjejerna kunna uttrycka och bearbeta sina djupare känslor på ett sätt som utvecklar självkänsla, självkärlek (ej att förväxlas med egoism) och trygghet? Hur ska vi underlätta kontakten mellan vuxenvärlden och de unga?

Hemska tanke, men det är väl egentligen inte de vuxnas strävan efter perfektion och ”lycka” som sänder ut de galna signalerna och förstärker dem med hjälp av reklam och hela den galna ”hysteriindustrin”?

Faktum är att ska vi lyckas att uppnå våra mål med jämställdhet och ett gott liv för alla i framtiden, behöver vi starka kvinnor i balans – inte minst med sig själva.

Läs även andra bloggares åsikter om unga tjejer, utseendefixering, skönhetsideal, stress

Intressant

Jag vill inte på något sätt skuldbelägga männen för den uppkomna situationen, även om jag ibland tenderar att tycka att det finns andra värden i livet än hög lön.

Varför finns det då så få manliga lärare i våra skolor? Dålig löneutveckling är givetvis en orsak, men jag tror inte att det är hela sanningen. En nästan lika viktig anledning är säkert den dåliga arbetsmiljön och den låga statusen. På något sätt har skolan fått en stämpel som en krisbransch, ett enda misslyckande. Så de som kan, flyr till andra branscher.

Den svarta bilden av skolan tycker jag är trots allt ganska orättvis, för det finns mycket som fungerar bra i dagens svenska klassrum. I sina bästa stunder är lärarjobbet det bästa man kan ha. Arbetet är varierande och stimulerande och det är en ynnest att få vara med och forma och umgås med framtidens Sverige!

Skolan behöver både starka ledare, dugliga och entusiastiska lärare med jämnare könsfördelning samt stabilitet och arbetsro, så på något sätt sitter vi fast i en trist återvändsgränd.

Frågan är, om det finns en framkomlig väg som leder fram till en ordning som bättre motsvarar könsstrukturen utanför skolan …? Ett JA på den frågan är en synnerligen viktig strävan; en uppgift för våra folkvalda att snarast finna en lösning på.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, lärare
Intressant

Under den rådande ekonomiska krisen sägs framför allt lyxkrogarna ha tappat besökare, eftersom många företag tvingats dra ner på sin representation. Vet inte om jag direkt ömmar för lyxkrogarna, tycker väl att de får anpassa sig till det rådande läget precis som alla andra.

Apropå lyxkrog, måste bara berätta om en bekant som under sin Stockholmsvistelse ville kosta på sig en lyxig kväll ute på en fin restaurang. ”När man nu ändå är i Stockholm, så…” Ja, ni vet hur det kan låta ibland. Trerätters fick det bli, för nu skulle det kostas på. Jag har glömt bort detaljerna vad de olika rätterna bestod av, men vill minnas att temat var hav… Det som mest fastnat i minnet är hur besviken min bekant var efteråt. Maten smakade delikat, så det var inte problemet. Men, mätt blev man inte, ens efter en trerätters middag! Så den kvällen fick sluta med en fjärde rätt - BigMac & Co på McDonald’s! Vem vill gå och lägga sig med en kurrande mage när man någon gång besöker Stockholm?

Kafélivet har glädjande nog blivit allt populärare i Sverige på senare år. Delvis kanske det beror på att antalet studenter och invandrare ökat och dessa grupper är traditionellt pigga på kafébesök. Men jag tror att även många andra har upptäckt hur trevligt det är att i all enkelhet sitta, prata och fika till en relativt låg kostnad. Själv är jag exempelvis mycket förtjust i en generös kopp latte i trevligt sällskap. Någonting till? - Oki, jag brukar falla för en fin kanelbulle, men tänkte först låta bli att berätta om denna svaghet.

Min fråga i rubriken var kafé, snabbmat eller lyxkrog? Själv skulle jag svara en mellangod restaurang med god mat där jag också blir behagligt mätt. Med kafé på en hedrande god andra plats.

Självklart uppskattar jag också fika och mat i hemmiljöer, men detta inlägg handlade denna gång om uteställen.

Vad är livets guldkant för dig när det kommer till fika/mat? Kan ett kafé slå lyxkrogen?

Läs även andra bloggares åsikter om kaféer, snabbmat, lyxkrog
Intressant

När jag talar framtidsdrömmar och blivande arbetsliv med elever märker jag att könen faktiskt är lite olika. Pojkarna drömmer sig ofta bort till ett liv med flotta bilar och andra häftiga tekniska prylar och vägen dit är icke sällan den allt populärare spelvärlden, eftersom de flesta i gymnasieåldern hunnit inse att de knappast kommer att bli någon ny Zlatan och ej heller kan arbeta sig till önskade rikedomar. Tjejerna i sin tur talar om trivsel och kärlek och deras framtidsdrömmar handlar oftare om rikedom i form av romantiska sagoprinsar – men då är det ingen nackdel, om prinsen även medför en skattkista i sin gyllene vagn…

“Money, money, money
Must be funny
In the rich mans’s world…”

Många spelombud kan intyga att de forna vikingarna fortfarande är ett segt folk som inte i första taget ger upp vid motgångar, i alla fall när det kommer till spel. Det satsas och det satsas, vecka efter vecka, månad på månad, år in och år ut… och alltid är det någon som vinner! Nästa gång blir det nog min tur…

Men det spelas inte enbart via spelombud i kiosker! Onlinespelen lockar numera mängder av människor och drömmarna på nätet är desamma: Nästa gång vinner jag… Den stora vinsten kommer!

Som bekant finns det en hel djungel av spelsajter på nätet. En av de vanligaste och centralaste frågorna är och måste vara säkerheten; för risken att bli lurad lär vara överhängande, om man inte ser upp.

Jag uppmanar inte någon att börja flirta med fru Fortuna, men vet av erfarenhet att många faller för hennes lockelser ändå, varför jag önskar att alla som testar håller huvudet kallt redan under förspelet, dvs satsar inte högre än vad man i förväg har bestämt ska vara max och absolut aldrig mer än vad man har råd med!

För att råda lite ordning på alla nätcasinon och liknande sajter, har det uppstått nätsidor med ambitionen att recensera, strukturera och kontrollera utbudet. Om man då väljer ett casino som rekommenderas som seriöst, kan man vara tämligen säker på att exempelvis betalningar och personuppgifter hanteras på ett pålitligt sätt. Det råder givetvis stor konkurrens mellan olika casinon, men en icke seriös sajt kan ju hinna lura många innan den plötsligt bara försvinner… Klokt att kolla upp lite i förväg.

Men sedan är det bara att klicka till sig Lyckan och de begärliga pengarna genom att lita på tur och skicklighet samt icke minst fru Fortunas nådiga gunst när man drabbar samman med storheter som Black Jack, Jack Vegas, roulett, poker och annat som säkert – någon gång – kommer att uppfylla drömmarna.

Försiktiga Ailas är lite av typen “bättre med en chokladbit i munnen än tio i påsen”, dvs ingen riktig gambler, men sen är jag inte heller så rik på pengar… Min främsta spelprestation är en vinst på 20 Euro på ett litet casino i Spanien, dit jag gick in av ren nyfikenhet. Men jag minns att jag var glad för min lilla vinst. En “riktig” spelare hade givetvis satsat rubbet och vid nästa omgång vunnit 200 Euro… Sedan hade det hela givetvis kunnat sluta precis hur som helst, vilket kanske är tjusningen med alla dessa spel. Vid storvinst hade lyckan varit gjord och vid storförlust vet man ju ändå att vinsten kommer nästa gång. Eller hur det nu blir…

Nu ska jag ägna mig en stund åt Black Jack på japanska och titta på ett par avsnitt av den populära tecknade filmen med just det namnet.

Läs även andra bloggares åsikter om Casino, Black Jack, onlinespel
Intressant

Jag är mer och mer på det klara med att jag långsamt men säkert håller på att förlora förmågan att förstå mig på livets väsentligheter över huvud taget. Antagligen är detta tecken på smygande senilitet, även om jag verkligen försöker hålla hjärnan i trim samt passa mig för att bli en gnällig och intolerant satmara. Jag minns faktiskt mycket väl hur outhärdliga sådana kunde vara. Men, kanske även de trodde sig äga sunt förnuft?

Faktum är ändå att det händer allt oftare att jag gapar dumt med vidöppen mun när jag surfar runt bland tidens nyhets- och informationsflöde, så mycket dumt hittar jag vareviga dag.

Nu tänkte jag inte primärt skriva om Maud Olofssons lilla påhittiga VOV-avdrag, ej heller om mannen som påstod att det var hotellets fel att han dödade den norska flygvärdinnan. Struntar även i Ohlys dubbelpiruetter i friskolefrågan liksom den galna energipolitiken samt andra händelser som jag förvisso retar mig på och inte förstår…

Nej, jag ska skriva om glamour och det allt viktigare utseendet!

Nu är det så att ska man bli bäst - och det ska man - så måste man börja tidigt. Fråga vilken idrotts- eller annan idol som helst. Alldeles oavsett hur mycket vi talar om utbildning och högskolepoäng hit och dit, så ska vi ha klart för oss att i framtiden är det utseendet som är det vinnande konceptet för att vara ”någon”. Redan idag erkänner många arbetsgivare att utseendet ofta är mycket viktigt i rekryteringsprocessen. Men, vänta bara…

I den länkade artikeln längst upp berättas det om Hannah, 16 år, som botoxades för första gången vid 15 års ålder för att bli av med sina rynkor! Är inte det underbart att lilla Hannah fick denna möjlighet att maxa sin spirande framtid? Hennes mamma har tagit sitt föräldraansvar på fullaste allvar genom att ha varit en god förebild som själv satsat hedervärda 5 milj kronor i plastikoperationer… Resultatet ser ni: Som två likadana pippilottor, på väg till första dansen.

Nu kanske någon tror att exemplet i artikeln är något mycket ovanligt, men så är ingalunda fallet. Vi kan exempelvis hitta hur många bloggar som helst på nätet med unga tjejer som botoxar, opererar, piercar och tatuerar sig, med förhoppningen att duga bättre,synas - och bli lyckliga. Men är lyckan verkligen så enkel att fånga? Finns inte risken där att själen den ömma sviker, den inre osäkerheten ökar och rädslan tar över?

Men OK, det där var bara lite töntigt tantsnack, för egentligen är det inte så mycket att knussla om. Det är väl lika bra att införa obligatoriska botoxbehandlingar redan på dagis, för att alla våra små telningar får samma rättvisa chans att växa upp till maximala medborgare? Hur det finansieras? Nja, det går nog att fördubbla antalet elever i grupperna/klasserna. Här handlar det trots allt om viktiga prioriteringar inför framtiden i ytans tidevarv.

Jag hoppas att ni ursäktar mina understundom raljerande inlägg, men ibland blir jag bara så…. Grrrrrrrrr!

Läs även andra bloggares åsikter om botox, utseendefixering, lycka
Intressant?

Idag tänkte jag överraska er genom att ansluta mig till modebloggarna, för det hade ni väl aldrig kunnat tänka er? Nu är det visserligen inte så att jag varit på stan och handlat en massa piffiga underkläder och annat raffigt som jag tänkt att posera i här på bloggen, för det gör jag faktiskt inte ens för er skull. Eller ja, rättare sagt - jag avstår, just för er skull.

I stället tänkte jag skriva lite om vintage och second hand, för det verkar vara trendigt - åtminstone i Stockholm - att handla små finklänningar från från 40-, 50- och 60-talen. Även 80-talskavajen med markerade axlar är visst en storsäljare, läste jag. (Jag som klippt bort alla ”kuddarna”, min dumma nöt.) Med vintage menar man normalt kläder från en annan tid. Det kan vara kläder ända från 1800-talet, men ibland kallar man även mycket nyare kläder för vintage. De ska dock hålla en viss kvalitet, dvs H&M och sådant massproducerat platsar inte riktigt. I vart fall inte hos huvudstadens medvetna återbrukskonsumenter.

Helt allmänt har det blivit populärt att handla alla möjliga saker second hand, kanske delvis som effekt av den ekonomiska krisen. Själv tycker jag att överkonsumtionen är en minst lika stor bov i tillvaron som den nämnda krisen och att det är mycket sympatiskt när saker och ting kommer till återanvändning och när slit och släng får ge vika.

Jag har sett här i Jönköping att exempelvis Erikshjälpen har väldigt många kunder och hörde att de sålde för rekordbelopp förra året. Nu säljer de förstås en massa annat än kläder också och får nog in de flesta pengarna på andra artiklar. En stor del av pengarna hamnar sedan hos behövande i U-länder, varför det känns som två flugor i en smäll när man handlar där.

Själv brukar jag titta in lite då och då och oftast fyndar jag böcker.Har man tur, kan man ibland hitta både gamla klassiker och relativt nya böcker till riktigt attraktiva priser.

Kläder har jag aldrig handlat och vet egentligen inte varför. Jag har nog någon knepig spärr som sätter stopp, trots att jag mycket väl vet att kläderna i regel är tvättade och att det går att tvätta dem igen, om så vore… Men jag är väl helt enkelt inte tillräckligt trendig för vintage.

Vad har ni för relation till second hand? Vad brukar ni handla?

Läs även andra bloggares åsikter om vintage, second hand, Erikshjälpen
Intressant?

Gymnasietiden är en mycket viktig tid i en ung människas liv, inte bara kunskapsmässigt utan även i fråga om personlig utveckling. Aldrig tidigare har valmöjligheterna inför gymnasievalet varit fler än just nu. Det pågår en otrolig huggsexa mellan skolorna (friskolorna och de kommunala gymnasierna) om de blivande gymnasisterna och varje skola måste använda stora belopp för att marknadsföra sig inför elever/föräldrar. Det är skattepengar som må hända hade kunnat användas på ett vettigare sätt? Nu lovas det både det ena och det andra, så det kan verkligen inte vara lätt för en ung människa att göra ett vettigt val. För det primära målet borde väl vara att få så goda kunskaper som möjligt, väl…? Samtidigt är det också viktigt att man trivs och utvecklas som människa.

I den länkade artikeln tar man upp och fördömer löften som inte har med undervisningen att göra, gymkort, fjällresor, biobiljetter o dyl. Tidigare lockade främst friskolorna till sig elever med bärbara datorer och idag börjar det bli mer eller mindre självklart att även de kommunala skolorna ger varje elev en egen bärbar dator, dvs ett arbetsredskap för att uppnå ”bättre studieresultat”.

I eftermiddags var jag själv med på en konferens där vi diskuterade just hur vår skola ska förhålla sig till de bärbara datorerna. Mycket talar för att även våra nya ettor kommer att förses med bärbara datorer, främst alltså av konkurrensskäl. Satsningen är givetvis inte gratis och frågan är varifrån tas pengarna? Vem är det som - egentligen - betalar?Är det eleverna själva, i form av sämre undervisning i övrigt? Kommer datorsatsningen verkligen att innebära bättre kunskaper?

Jag är själv mycket IT-positiv och ser många möjligheter för att utveckla undervisningen med hjälp av datorer, men likväl är jag kluven inför de bärbara datorerna. Nu tänker jag inte främst på de kostnadsmässiga aspekterna, vilka för min del får landa på siffernissarnas bord. I stället funderar jag på eleverna. Här ska alltså våra 16-åringar ta ansvaret (stölder, sabotage, olyckor) för en dator och släpa med sig den till så gott som varenda lektion. I början är det säkert roligt, men efter ett tag? Själv vill jag absolut inte bära på en dator hela tiden! För mig är dessutom ergonomin en mycket viktig fråga och jag befarar att de bärbara datorerna medför direkt skadliga arbetsställningar.

Jag är också lite orolig för att många elever riskerar att bli mer eller mindre datorberoende av att ständigt vara uppkopplade. För helt klart är det inte endast skolaktiviteter som ungdomarna ägnar sig åt på nätet. Där finns mängder med lockande alternativ som binder eleverna även under rasterna och, dessvärre, även lockar under lektionerna. Det är omöjligt för en lärare att agera datorpolis. Man kan givetvis tycka att eleverna ändå måste kunna anpassa sig till den moderna teknikens villkor, men frågan bör ändå ställas.

Vi har redan nu gott om ungdomar som själva erkänner att de är helt beroende av både sina mobiler och medger ett ständigt tvång att logga in på sociala sajter som Facebook, olika spel o dyl. Eleverna lever i en värld som är helt främmande för de flesta vuxna; en värld där det förväntas omedelbara svar, dygnet runt. Några av mina elever har berättat att de exempelvis skickar 100 – 150 SMS varje dag! Ja, du läste rätt… och givetvis får de lika många svar! Hur många av er skulle klara den höga takten?

En intressant fråga är hur denna ständigt pulserande livsstil påverkar den unga människan? Är det positivt eller negativt? Vad tycker du? För en sak är säker; människan förändras!

Skriv gärna en kommentar, vore kul att se hur just du tänker!

Läs även andra bloggares åsikter om bärbara datorer, gymnasieval, datorberoende,

Intressant?

En kylig morgon, med blå himmel och en sol som kämpar i öst. En morgon som lovar… och jag tror att den kommer. Den vackra dagen.

Jag har precis druckit en kopp latte, katterna är matade och busade, nöjda. Allt är bra. Låt vara att jag ska iväg till jobbet om en stund och att vi har en konferenseftermiddag… Men just nu ägnar jag mig inte åt den, utan njuter av morgontankar en liten stund!

Dottern ringde igårkväll från Indien och nu var hon inte längre lika entusiastisk; hon hade sett en massa misär, äckliga toaletter, förvirring, oordning och annat elände, alltså inte bara det vackra och underbara. Nog för att hon egentligen var förberedd, men att hamna mitt i elände är alltid värre än att läsa om det. Kontrasterna gör livet, brukar jag säga… Men, nog vore det skönt, om världens människor slapp en hel del kontraster…

Vi här i ordnade Sverige har en tendens att gnälla ganska mycket, glömma bort hur bra vi egentligen har det. Vi talar mycket om orättvisor, men kan någon säga exakt vad rättvisa egentligen är? Själv tror jag att livet oftast reglerar sådant, alla får sin andel av bekymren, för eller senare. Även de som till synes flyger ovan molnen. Allt som glimmar är då sannerligen inte guld!

Alla människor söker någonting som känns bra för dem själva, för alla strävar vi efter ett gott liv. Vi har alla fått både förutsättningar och begränsningar och det gäller att försöka finna en balans i tillvaron som passar de egna villkoren. Vi borde inte snegla så mycket på andra utan fokusera mer på oss själva och våra möjigheter, finna vårt sanna inre guld. Ibland brukar jag tala om dessa saker med mina ungdomar i skolan och jag har konstaterat att det finns ett otroligt behov av att diskutera just livsfrågor. Många låter sig styras av snördragare av alla de slag och blir viljelösa marionetter i ett spel där de har noll koll. Undra på att många tappar sig själva på vägen.

Att ha en plats, en uppgift, att känna sig sedd och vara behövd är grundläggande livsbetingelser för alla människor. Borde det alltså inte vara en mänsklig rättighet att varje individ får känna sig betydelsefull och behövd? Jag har ofta funderat på betydelsen av detta och blir påmind varje gång jag träffar små barn, där detta framgår så tydligt.

Jag vill! Jag kan!

Men sedan händer något, hos många…

Välståndssamhällets välvillighet med alla sina måsten och krav förstör tyvärr många människors grundläggande självkänsla och förvandlar dem till icke behövda, otillräckliga individer. Tyvärr har skolan en stor skuld i detta, med alla sina ambitiösa mål och kriterier. Många människor får aldrig chansen att upptäcka sina egna möjligheter utan riskerar att förlora dem i stället, bit för bit.

Det var lite morgontankar inför dagens uppdrag. Förhoppningsvis lyckas jag få någon att känna sig värdefull idag. Jag ska åtminstone försöka.

Läs även andra bloggares åsikter om livsfrågor, skola, morgontankar, självkänsla
Intressant?